Jag fick nog en ovanligt stor dos av den dÀr genen frÄn förfÀderna pÄ jÀgar- och samlartiden. I mitt fall handlar det om att samla. Böcker. Saker som Àr bra-att-ha. Vackert porslin. Och sÄ hÀr Ärs: frukt och bÀr.
Jag har i sommar ytterligare fyllt pÄ det redan sprÀngfyllda förrÄdet med svart vinbÀrsmarmelad, krusbÀrssylt och klarbÀrssylt. Men vad kan man annat göra? I mina gener sitter det alltför djupt att man inte ska lÄta nÄgot gÄ till spillo, som gÄr att Àta.
Jag blundar varje gÄng jag gÄr förbi de röda vinbÀrsbuskarna, som fortfarande har klasar av röda juveler pÄ tunga grenar. Och som tur Àr, eller hur man ska uttrycka det, kom det en köldknÀpp i vÄras precis nÀr ÀppletrÀden blommade.
VĂ„rt fritidsparadis ligger i det som ibland kallas âkörsbĂ€rsriketâ pĂ„ grĂ€nsen mellan Ăstergötland och SmĂ„land. VĂ„r trĂ€dgĂ„rd har i sommar verkligen gjort skĂ€l för namnet.
Vi har frestats av makalösa ljusa bigarrÄer av en storlek som skulle duga i ett torgstÄnd och mÀngder av bÄde svarta och röda sötkörsbÀr. KlarbÀr till sylt har funnits pÄ nÄgra smÄtrÀd. Flera av de större klarbÀrstrÀden har strukit med i stormar senaste vintrarna, sÄ pÄ den fronten Àr det lite magert. Men av de söta bÀren har vi Àtit sÄ att magen stÄtt i fyra hörn, som min syster brukar sÀga. Barn pÄ besök har förmanats att inte plocka för mycket, men de har ÀndÄ smugit i sig jag vet inte hur mÄnga liter. Alla har överlevt, utan magknipsgnissel, mÄste tillÀggas.
Det mÀrkligaste Àr att inte trastarna anfallit överdÄdet. Men de sitter kanske i skogen och har ont i magen dÀr, eftersom det finns Ànnu fler vilda trÀd Àn odlade hÀr i trakterna. SÄ nu faller de sista körsbÀren frÄn höga grenar nÀr det blÄser. Plopp, plopp, plopp. Och jag försöker lÄta bli att trampa pÄ dem, sÄ att grÀvlingen kan fÄ sitt nattliga skrovmÄl.
Min stenÄldersgen fick sig förresten en ordentlig knÀck hÀrom Äret, nÀr vi var pÄ sydlig semester och skulle ta hand om ett trÀd med kakifrukter, du vet de dÀr rödorange geléiga söta som finns i affÀren pÄ hösten. I storlek mellan plommon och nektariner, ungefÀr. HÀr hemma köper man dem i trepack för sÄdÀr arton kronor. PÄ den sydliga breddgraden blev vi tvungna att rensa trÀdet pÄ frukt innan vi Äkte dÀrifrÄn, annars skulle det blivit ett getingkalas utan dess like.
Sagt och gjort: vi Ät och Ät och Ät, provade att frysa in frukter för att göra sorbet och vi kokade marmelad. Till sist sprutade det kakifrukter ur öronen, kÀndes det som.
DÄ kom sekatören fram, plus tjocka sopsÀckar. Varje natt drÄsade det ned frukt, sÄ vi fick skura terrassen frÄn klet varje morgon. Och vi slÀpade sopsÀckar till tunnan. Det blev vÀl ett tiotal tunga sÀckar totalt, hur mÄnga kilo det var törs jag inte ens tÀnka pÄ.
Och vÀl hemma, grÀmer sig mitt snÄla stenÄldersjag fortfarande varje gÄng jag passerar fruktdisken i affÀren. Arton kronor, för TRE stycken!?