FrÄn frysgrader, is pÄ sjön och smÄ lila toppar av krokus i snötÀcket som enda tecken pÄ en annalkande vÄr, till 20-gradig sommarvÀrme pÄ ingen tid alls. Jag kÀnner mig stressad och inte alls sÄ dÀr hÀrligt vÄrrusig och sugen pÄ att gÄ ut i trÀdgÄrden som man förvÀntas vara just nu, med hÄret i knut, blommiga gummistövlar och förklÀde med fickor för sekatören och fröpÄsarna.
Ăverallt stĂ„r att lĂ€sa vad som ska klippas och sĂ„s och pĂ„tas med, precis nu. Men för stunden Ă€r mina helger ett under av planering â vi pratar minutoperativ planering â av kalas, matlagning, nya hyllor-skruvande, tapetval, sortering, tvĂ€tt, disk, handling, mat igen, golvlĂ€ggning, mĂ„lning, dammsugning och lĂ€xlĂ€sning. Och mitt i allt vill barnen ta hem kompisar förstĂ„s.
Det gÄr bra, svarar jag. Skulle det verka mycket konstigt om vi ber dem ha hjÀlm och skor med tÄhÀtta för att undvika skador i vÄrt upp och nedvÀnda hus?
Den som vill ta sig frÄn övre plan och ner till lekrummet pÄ undre plan bör trippa i sidled pÄ tÄ, med högt lyfta armar. DÄ gÄr det bra. Den som till Àventyrs behöver ta sig genom det jag kallar för pysselrummet och in till en större garderob dÀr vi förvarar resvÀskor och trÀningsklÀder gör bÀst i att frÄga mig. Jag har stakat ut en fungerande stig mellan ljuslyktor, vaser, krukor, lecakulor och gamla tavlor som funkar sÄ lÀnge man inte har för mycket att bÀra. I morse fastnade jag med morgonrocksÀrmen i en stor kandelaber. Den fick slag-sida och stÄr nu lutad mot en rulle vaxduk och en lÄda pÄskpyssel. Ja ni hör. Det hÀr stressar mig. För jag Àr i grund och botten en strukturerad person som trivs bÀst i ordning och reda.
Nu Ă€r det dags att klippa lavendeln om du vill ha vackra tĂ€ta plantor till sommaren, lĂ€ste jag i gĂ„r. Mhm. Det kan ske mellan 16.45 och 17.20 pĂ„ söndag kanske. Nu Ă€r det dessutom hög tid att peta ner potatis i jorden om det ska bli nĂ„got till midsommar. Sallad kunde man ha börjat med för lĂ€nge sedan. För att inte tala om alla fröer som ska förkultiveras i smĂ„ burkar inomhus redan i februari. Inget av det dĂ€r har hĂ€nt hemma hos mig, trots planer och god vilja. Jag köpte hem en kartong gula Ă€rtor för en mĂ„nad sedan. SĂ„g Ă€rtskotten gro framför mig och hur trevligt det skulle bli att stoltsera med dem pĂ„ toppen av goda sallader pĂ„ middagsbordet. âJoodĂ„, vi har odlat sjĂ€lva hĂ€r i köket minsannâ. Pyttsan, det finns inte ett Ă€rtskott sĂ„ lĂ„ngt ögat nĂ„r.
Ărtambitionerna kan jag bemĂ€stra. Men att mitt nya fina vĂ€xthus pockar pĂ„ uppmĂ€rksamhet, det Ă€r svĂ„rare att förhĂ„lla sig cool till. Det Ă€r dags att ta beslut. Tomater? Gurka? Citroner? Viljan och drömmarna Ă€r stora och vackra. Tiden och energin ett helt annat kapitel. Vad göra? Hur vĂ€lja?
Oliver ska man vĂ€l ha? Och smultron till barnen. Pelargonen doftar gott, men gillar de vĂ€rmen? Chili sĂ„ klart! Och gröna vindruvor. Eller kanske blĂ„...? Jag tror faktiskt att jag blir galen snart. Ăr det meningen att vĂ„ren ska bestĂ„ av en massa val och mĂ„sten som kĂ€nns överhĂ€ngande redan innan sĂ€songen riktigt har börjat?