Corren skrev i slutet av förra månaden om ett misstänkt fall av grov kvinnofridskränkning i Boxholm.
Paret i fråga hade träffats för drygt ett år sedan. De förlovade sig snabbt och i september blev kvinnan gravid. Någon gång i feb-ruari förändrades mannen och blev misstänksam, känslokall och våldsam.
Paret fick under våren hjälp av en kurator men misshandeln fortsatte regelbundet, och vid en fest i Strålsnäs på pingstaftonen kulminerade våldet med ett storbråk. Vid det här laget var flickvännen gravid i nionde månaden.
På vägen hem till Boxholm blev kvinnan upprepade gånger misshandlad innan hon till slut blev upplockad och skjutsad till föräldrarna av en förbipasserande bekant.
En anmälan gjordes samma kväll, varefter 23-åringen anhölls och han blev senare också häktad fram till rättegången tre veckor senare.
I domskälet skriver tingsrätten att 23-åringen erkänner att han är skyldig till flera av anklagelserna och beträffande kvällen den 7 juni uppger han att han inte minns vad som hände, men ifrågasätter inte flickvännens berättelse.
I sin bedömning skriver tingsrätten att målsägandes berättelse stöds av såväl den muntliga som den skriftliga bevisningen och att det saknas anledning att tvivla på flickvännens berättelse.
Tingrätten finner det styrkt att 23-åringen gjort sig skyldig till det brott som han åtalats för.
Mycket talade för att påföljden för brottet skulle blir fängelse, men med tanke på gärningsmannens relativt unga ålder samt att "den föreslagna behandlingsplanen i rehabiliteringssyfte framstår som långt mera meningsfull än en fängelsepåföljd", blev påföljden skyddstillsyn och vård.
Detta enligt en fastställd plan som frivården lämnat in i samband med den åtalades personundersökning. Hade tingsrätten valt fängelse så hade det blivit tio månader.
Den dömda 23-åringen ålades också att betala 45 000 kronor i skadestånd för kränkning och 10 000 kronor för sveda och värk till flickvännen.
I behandlingsplanen ingår sammanlagt minst 22 grupp-möten och fyra individuella träffar under ett år, och den kan sedan förlängas efter behov.
Enligt Mimmi Agnevald på Kriminalvårdens frivårdsavdelning i Norrköping, så är det troligt att 23-åringen kommer att få sin rehabilitering inom ramarna för Frideborgsprojektet.