Corren berättade i somras om Skogs-Sara som levde åren 1842--1929.
Gång på gång rymde hon från ålderdomshemmet i småländska Rumskulla för att ta sin tillflykt till en riskoja i Österskogen utanför Boxholm. Nio--tio mil därifrån. Ändå var hon både fysiskt och psykiskt handikappad.
När Boxholms bruks-museum avslutade sommarens serie av programkvällar fylldes lokalen av människor som ville veta mer om Skogs-Saras levnads-öde.
Det fick de genom i första hand historikern Håkan Nordmark, Växjö, och den tidigare ordföranden i Rumskulla hembygdsförening K-G Svensson. Lennart Johansson och P-O Tureson, Boxholm, bidrog också. Folkdansare från Boxholms hembygdsgille medverkade likaså.
Kvällens överraskning var att K-G Svensson hade med sig två kjolar och en väst från Rumskulla, oerhört slitna men färggranna och rejäla klädesplagg som hade varit Saras och som K-G "hittade" så sent som förra året.
-- Kläderna hängde på en spik i ett mörkt kök i vår hembygdsgård, berättar K-G för Corren.
Ingen visste något om vem som burit dessa oansenliga plagg, men K-G fick i alla fall snart kläm på att det var kläder som hade lämnats över till hembygdsföreningen när Rumskulla ålderdomshem lades ner 1970.
Detta ledde sedan vidare till en person som hade arbetat på ålderdomshemmet vid nedläggningen och som visste att kläderna hade tillhört Sara.
-- Jag har själv ett barndomsminne av Sara, det var en gammal tant som kröp undan, säger K-G Svensson.
Det enda som finns bevarat från riskojan i Österskogen är en illa medfaren tvåbent kaffefot som Marianne Molin och hennes framlidne make Arne tog hand om för ett kvarts sekel sedan.
-- Den som tog kaffepannan kunde ju lämna tillbaka den. Den fanns där vid ett tidigare besök som vi gjorde vid kojan, berättar Mari- anne, en av hundratalet åhörare på museet.