Det menar några högstadie-elever på Stenbockskolan i Boxholm efter måndagens temadag. Ylva Frödin, Jani Hannu, Sara Ström och Marwin Erkers hade tidigare både läst om Förintelsen och och sett dokumentärteveprogram om det. Ändå väckte temadagen nya tankar och känslor.
-- Det känns egentligen väldigt konstigt och hemskt varje gång när vi tänker på att sex miljoner människor bara försvann. Och när man tittar på vad som händer nu i världen verkar det som om en liknande sak skulle kunna hända igen, säger Jani Hannu.
Och just därför är det viktigt att påminna alla om hur hemskt det är med krig och hat, anser han och de andra eleverna vi träffade.
-- När man inser vilket elände krig och hat ställer till med finns det ingenting som kan försvara det, anser Ylva Frödin och får medhåll av sina skolkamrater.
Högstadieeleverna fick bland annat lyssna på avhoppade nazisten Anders Högströms berättelse. Hans beskrivning av hur han hamnade i nazistiska kretsar, hur den tiden var, och hur han lyckades komma ur, uppskattades av åhörarna.
Vissa saker kände eleverna igen från sina egna sammanhang.
-- Små saker kan ibland orsaka oväntade händelser med olyckliga konsekvenser. Till exempel vissa ungdomsgrupper som tycker illa om varandra och blir irriterade på varandra. Om saker och ting inte diskuteras och utreds kan hatet leda till konflikt, misshandel eller något ännu värre, säger Ylva Frödin.
Eleverna har också insett att även om nazister står för oacceptabla åsikter kan de locka en del ungdomar till sig. Därför ska man vara på sin vakt.
-- Många unga människor känner sig ensamma. Anders berättade att också han hade känt sig ensam och att bara nazister hade varit snälla och trevliga mot honom. Och så småningom hamnade han i den världen. Det är något som kan hända många, tror Marwin Erkers.
Men det skulle inte kunna hända honom, tillägger han snabbt. Han och hans skolkompisar kan skilja på rätt och fel. Och nazistiska budskap kan alla lätt känna igen.
Om de alltid skulle våga handla efter sina egna åsikter är dock en annan sak.
-- Om man är ensam och ser hur nazister misshandlar någon tycker man att det är hemskt. Men man vågar inte ingripa. De flesta är för rädda för det, säger Ylva Frödin.