Inte en enda gammeltall har lämnats vid vinterns avverkning kring Älvkullevägen i Boxholm. Varför denna totala renrakning? Det undrar pensionerade skogvaktaren STEN NORDQUIST, Boxholm, som beskyller kommunen för brutala ingrepp och städmani i sin skogsskötsel i och vid Boxholms tätort.
Den senaste tidens skötsel och avverkningar på de kommunägda markerna inom och i omedelbar närhet av Boxholms tätort föranleder detta inlägg. Först bör konstateras, att dessa marker knappast har karaktären av produktionsskogar, utan snarare är att betrakta som värdefulla naturmiljöer med höga bevarandevärden. Exempelvis tillhör tallskogarna runt kyrkogården och upp mot Mjölnarkullen samt beståndet runt Älvkullevägen, ostmejeriet, de grövsta och äldsta, ca 175 år, nu levande tallskogarna i våra nejder.
För ett par år sedan hajade jag till vid ett par tillfällen inför kommunens "vård" av park- och skogsområden. Först gällde det avverkning vid Timmer-öbadet där samtliga gammeltallar inom området hade avverkats. Varför fick åtminstone inte några få leva vidare som nyttiga skuggträd vid bil- och cykelparkeringen?
Ett annat tillfälle var när en meningslös, ja helt felaktig utglesning av de praktfulla tallarna som står mellan Hjortstigen och kyrkogårdsmuren hade skett. Inte en enda av tallarna borde fällts, eftersom de stod nog glest innan.
Nu visar sig redan skadan efter utglesningen genom in- vandring av högvuxna gräs, ormbunkar och sly, som knappast förskönar miljön. För att i framtiden skydda dessa våra äldsta och grövsta tallar vore det kanske befogat med en varningsskylt, som med tanke på närheten till kyrkan, kunde ha devisen: "Må Gud bevare oss, ty människorna veta icke vad de göra!"
I det andra omnämnda området med särskilt gammal och grov tallskog, det kring Älvkullevägen, har avverkning skett i vinter. Vilka syften ligger bakom detta brutala ingrepp? Inte en enda gammeltall har lämnats, inte ens på östra sidan av Österskogsvägen och upp mot radhusen. Varför denna totala renrakning i denna miljö?
Enligt mitt förmenande borde de kommunala skogsområdena i och omkring tätorten i huvudsak skötas som rena skogsvårdsområden, där virkesuttagen är av sekundär art och behandlingen av mera bevarande och konserverande natur.
I området norr om Stenbockskolan och omkring radiomasten vid Folkets Park har bland annat gallringar av ett par äldre bestånd skett under senare tid.
Tyvärr ger de ett stereotypt och ensartat intryck. Detta genom alltför hårda ingrepp genom borthuggningen av all gran och med delvis "bortstädad" underväxt.
Inte ens inom Folkets parks inhägnade område har städmanin upphört. Från entrén bortemot teatern och dansbanan har endast några glest stående äldre björkar funnit nåd, i övrigt har alla yngre träd och plantor av såväl tall som löv jämnats efter backen. Dessutom har en räcka av dekorativa gammeltallar efter bergväggen utanför Parketten också befunnits obekväma. Efter denna syn av naturvandalisering är jag glad att jag inte hittar de rätta orden, de skulle ändå inte vara lämpliga i skrift.
I vår nu gällande skogsvårds-lag från år 1992/93 står det under det övergripande "Miljömålet" bland annat, att en biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras, att hotade arter och naturtyper skall skyddas och att skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas.
DEBATT