-- Att bli nonchalerad av sjukhuset känns lite jäkligt. Att få diagnosen elakartad cancer var en chock i sig.
Det säger 74-årige Stig Eklund. Han försöker leva ett så normalt liv som möjligt, men oron för cancern finns där. Vissa dagar fungerar livet hur bra som helst, andra dagar känner han sig nedslagen och blir på retligt humör.
-- Jag vet inte varför jag blir behandlad på det här sättet.
I mitten av februari 2002 kallades Stig Eklund till Motala lasarett för ett vävnadsprov. Läkaren lovade att han skulle få svar efter tre veckor. När två månader hade gått utan att Stig Eklund hade fått något besked skrev han ett brev till sjukhuset i vilket han frågade om provet. 10 maj blev han kallad till sjukhuset. Läkaren berättade att han led av elakartad prostatacancer.
-- Läkaren sa att prostatan var full av cancer, men att tumören satt någon annanstans. Var förklarade han inte. Han sa också att cancern hade spridit sig till lymfkörtlarna i ryggen.
När Stig Eklund fick diagnosen var han för chockad för att ställa några frågor. Det var först när han kom hem han började fundera och undra. Men någon chans att få sjukdomen förklarad för sig har han inte fått.
-- Var tolfte vecka åker jag till vårdcentralen i Boxholm för att få ett implantat insprutat i magen. Det ska bromsa cancern. Min läkare sa att jag skulle få komma på återbesök till Motala var tredje månad. Nu har det gått sex månader utan att jag har blivit kallad.
Stig Eklund har både ringt och skrivit till sjukhuset, men någon undersökningstid har det ändå inte blivit. De svar han fått, både muntligen och skriftligen, är att man saknar läkare och att det därför inte gå att säga något om när han ska kunna bli kallad.
-- Min största fråga är var tumören sitter. Jag skulle också vilja veta om cancern har spridit sig och hur länge jag har kvar att leva.
Den läkare som Stig Eklund haft kontakt med på lasarettet i Motala bekräftar att det är läkarbrist som gjort att Stig Eklund inte blivit kallad till sjukhuset.
Finns det inte risk att Stig Eklunds cancer förvärras när det drar ut på tiden?
-- Det är en känslig fråga som jag inte vill svara på, säger läkaren.
Han vill inte svara på några frågor utan hänvisar till kirurgklinikens chefsöverläkare Björn Bäckstrand.
Han är inte ovillig att kommentera situationen, men säger att han varken kan eller får uttala sig om ett enskilt patientfall av sekretesskäl.
Enligt Björn Bäckstrand är det korrekt att kliniken har brist på urologer. Urologer är specialistläkare för sjukdomar som har med manliga urinvägar att göra. Två har på grund av flytt till annan ort slutat av sociala skäl det senaste året.
-- Dessa tjänster har vi ännu inte lyckats återbesätta. Det råder en generell brist på urologer i hela Sverige i dag vilket medför stora svårigheter med nyrekrytering. Jag har också diskuterat situationen med klinikchefen på urologkliniken US Linköping och fått besked om att man inte har möjligheter att hjälpa till med doktorer därifrån.
-- Tyvärr påverkar detta naturligtvis tillgängligheten för våra patienter vilket är mycket beklagligt. Jag vill med eftertryck framhålla att vi själva upplever det som mycket påfrestande att inte kunna ge den service till våra patienter som vi önskar.
Björn Bäckstrand uppger vidare att kliniken är tvungen att förlänga intervallerna för kontroller och göra hårdare prioriteringar, både vad gäller nybesök och kontroller.
-- Det bör vara två--tre urologer på kliniken, nu är det bara en.
Så det finns flera patienter som är i Stig Eklunds situation, att de inte blir kallade till kontroller och återbesök så som de först fått besked om?
-- Ja, tyvärr, men vi anstränger oss för att minimera olägenheterna för patienterna så gott det går. De rent medicinska aspekterna måste självfallet ges högsta prioritet. Därav följer att det blir mindre tid och resurser till att möta oro och andra psykologiska faktorer i sjukdomsbilden, och det beklagar jag djupt, svarar Björn Bäckstrand.
Finns det inga möjligheter för kliniken att aktivt meddela patienterna att givna besked inte gäller längre på grund av läkarbrist? Stig Eklund har ju själv fått ligga på för att över huvud taget få veta någonting?
-- Jo, och det försöker vi också att göra, men uppenbarligen har det inte fungerat tillfredsställande.
Läget är ändå inte hopplöst. Björn Bäckstrand nämner att man ligger i stargroparna för att öppna en sköterskebaserad mottagning inom urologi med en specialistutbildad sjuksköterska. Denna ska handlägga rutinkontroller och vara den förmedlande länken till läkare vid behov.
-- Vi har inrättat sådan mottagning inom andra områden på kirurgkliniken vilket varit mycket positivt. Självfallet måste vi också rekrytera urologsspecialister och vi lägger ned stora ansträngningar i detta både inom landet och utomlands. Jag ser dessbättre en ljusning och har för närvarande en dialog med två intressenter. Vi kommer vidare att under våren tillsätta en utbildningstjänst i urologi för att långsiktigt försöka säkra verksamheten, säger Björn Bäckstrand.