Daniel Petersson och Prioritaire KLT har kÀnt varandra i mÄnga Är nu. NÀr "Prio" kom till Daniel beskrevs han som en problemhÀst, men det höll inte Daniel med om. "Jag tror inte att det finns problemhÀstar, den hÀr hÀsten hade bara hamnat fel frÄn början."
Efter en tid i Stockholm valde Daniel Petersson att flytta ner till Ăstergötland igen. Sedan 2014 bor han pĂ„ Björke StorgĂ„rd tillsammans med sina hĂ€star och katter.
â Jag kĂ€nde direkt att det var ett lugn hĂ€r nĂ€r jag var och tittade pĂ„ huset. Först tĂ€nkte jag att det kanske skulle bli ett sommarstĂ€lle, men jag trivdes sĂ„ bra sĂ„ det fick bli permanent, sĂ€ger Daniel och skrattar.
Idag har Daniel tvÄ hÀstar i stallet hemma pÄ gÄrden, Prioritaire KLT, 13 Är och Higway One BGS, 5 Är. Daniel och "Prios" vÀgar möttes redan 2014, nÀr Daniel flyttade in pÄ gÄrden. Higway One, Àven kallad Lillan, Àr född hÀr.
â Jag behövde ett sĂ€llskap till min hĂ€st som jag tog med mig ner i flytten, och dĂ„ var det en uppfödare i SkĂ„ne som hörde av sig. Vi hade haft ett samarbete tidigare och hon tipsade om Prio som dĂ„ skulle vara en problemhĂ€st. Men jag tror inte att det finns problemhĂ€star, den hĂ€r hĂ€sten hade bara hamnat fel frĂ„n början.
Det var alltsÄ hÀr Daniel och Prios resa började.
â Han var sex Ă„r och hingst nĂ€r jag fick hem honom. Jag fick börja om helt frĂ„n början. Han hade skickat av folk innan och hade nog ett och annat brutet revben pĂ„ sitt samvete, sĂ€ger Daniel med glimten i ögat.
â Det har varit en vĂ€ldig process att fĂ„ honom att börja lita pĂ„ mĂ€nniskor igen.
Tillsammans har ekipaget nu nÄtt fina framgÄngar pÄ fÀlttÀvlansbanorna, nÄgot som man kanske inte trodde skulle vara möjligt bara för nÄgra Är sedan, dÄ Daniel rÄkade ut för en olycka.
En höstdag i september 2016 var Daniel och hans syster ute och red tillsammans nÀr en sÄdan sak som inte fÄr hÀnda hÀnde.
â Jag var ute och red pĂ„ en unghĂ€st som hade lite sadeltvĂ„ng. Plötsligt gick den tvĂ€rrunt sĂ„ att jag fick hela hĂ€sten över mig. Jag satt i princip kvar i sadeln nĂ€r vi slog i marken och dĂ„ slĂ€ppte mitt bĂ€cken och ryggraden frĂ„n varandra, sĂ„ jag gick runt med vĂ€ldigt mycket skruvar i ett halvĂ„r.
Precis efter olyckan var lÀget rÀtt kritiskt och just dÄ visste man inte ens om Daniel skulle kunna rida igen. Men bara ett par mÄnader senare var han tillbaka i sadeln.
â Jag fick ju egentligen inte rida med de dĂ€r skruvarna, de stack ju ut lite och sĂ„, men jag var tillbaka uppe pĂ„ hĂ€sten runt jul. PĂ„ sommaren Ă„ret dĂ€rpĂ„ tĂ€vlade jag fĂ€lttĂ€vlan i Boxholm.
Trots den obehagliga hÀndelsen var Daniel aldrig rÀdd för att börja rida igen efter skadan. Det Àr snarare just ridningen som har gjort att rehabiliteringen har gÄtt sÄ bra.
â Jag kĂ€nde mig aldrig rĂ€dd nĂ€r det var dags att börja rida igen. Om jag inte hade hoppat upp efter bara nĂ„gra mĂ„nader hade jag kanske dels blivit just rĂ€dd, men förmodligen inte kommit igĂ„ng i kroppen pĂ„ samma sĂ€tt som jag har gjort.
â HĂ€starna har betytt vĂ€ldigt mycket för min rehabilitering. Utan dem hade jag inte varit igĂ„ng sĂ„ pass som jag Ă€r idag.
Daniel Petersson har tvÄ hÀstar i stallet hemma pÄ gÄrden, "Prio" som Àr 13 Är gammal och "Lillan" som Àr 5 Är.
Daniel Peterssons "Lillan" Àr inte sÄ liten. Hon mÀter redan över 180 centimeter i mankhöjd trots att hon bara Àr fem Är gammal och förmodligen kommer vÀxa lite till. Stoet Àr uttagen till ett projekt för unga fÀlttÀvlanstalanger, men eftersom hon har vuxit sÄ mycket har hon inte hunnit starta sÄ mycket Àn.
Att hÄlla pÄ med just fÀlttÀvlan Àr kanske inte optimalt med tanke pÄ Daniels skadehistorik, men det Àr nÄgot bÄda han och Prio brinner för.
â Min prognos Ă€r att jag kan rida, men jag fĂ„r inte ramla av. DĂ„ kanske fĂ€lttĂ€vlan inte Ă€r sĂ„ dĂ€r jĂ€ttebra, sĂ€ger Daniel och skrattar.
â Men nu Ă€r det just fĂ€lttĂ€vlan jag hĂ„ller pĂ„ med. Prio har ju liksom lĂ€rt mig att komma Ă„ter och att kunna stĂ„ pĂ„ benen igen, sĂ„ nu mĂ„ste jag ta hand om honom. Han tycker att det Ă€r fantastiskt roligt att komma ut pĂ„ terrĂ€ngbanan. Man fĂ„r en riktig adrenalinkick av att sitta pĂ„ den hĂ€r hĂ€sten dĂ„. Inga hinder kĂ€nns för stora med honom.
Det har dessutom gÄtt riktigt bra för ekipaget. I Är har de blivit uttagna till det svenska laget till European cup, som gÄr av stapeln i Lausanne, Schweiz, första helgen i september.
â Det kĂ€nns jĂ€ttekul att vara uttagen! Efter olyckan Ă€r det Ă€r en seger i sig. Ridningen har hjĂ€lpt mig, men ocksĂ„ att jag Ă€r en tĂ€vlingsmĂ€nniska i grunden. Man kavlar liksom upp Ă€rmarna och fortsĂ€tter.
Ekipaget har tidigare deltagit i Lag-SM, vilket resulterade i ett brons, men detta blir det första internationella mÀsterskapet. Att rida just mÀsterskap har dock egentligen aldrig varit det stora mÄlet.
â Jag har inte kĂ€nt att jag har behövt satsa pĂ„ att rida mĂ€sterskap, utan har mer strĂ€vat efter att bli bĂ€ttre. Först och frĂ€mst har ridningen varit rehabilitering för kroppen, men sen har det liksom gĂ„tt bra pĂ„ vĂ€gen. Men vem vet, vi kanske fĂ„r mersmak för just mĂ€sterskap efter European cup.
I höst Äker Daniel Petersson och Prio till Schweiz för att rida European cup. Efter att han slog över med en unghÀst och bröt ryggen för nÄgra Är sedan trodda man inte att nÄgot sÄdant skulle vara möjligt. "Det Àr en seger i sig".