-- Det var egentligen släktforskning som fick mig att börja forska om det gamla bruket i Flemminge, berättar Torsten Widahl och ser ut över Svartån nere vid kraftstationen där Flemminge Bruk en gång låg.
-- Tanken var att ge mina efterlevande en uppfattning om vad deras anfäder verkat för, förklarar Torsten som lämnade Boxholm som 20-åring för drygt 60 år sedan.
Torsten har gjort karriär i den mellansvenska stålindustrin och bor numera i Sandviken men starka minnen av barn- och ungdomsåren vid Svartån lever kvar. Han återkommer till barndomstrakterna regelbundet varje år.
Historien om Flemminge bruk som mot svåra odds överlevde i 44 år och konkurrerade med "storebror" på andra sidan ån, fascinerar en gammal branschman som Torsten.
-- Här, ungefär där nuvarande reningsverket ligger, anlades 1874 Flemminge Bruk av brukspatronen Carl Pontus af Burén. Han lät dämma upp Svartån så att Flemmingedammen bildades. Den fallhöjd som då skapades skulle ge tillräcklig vattenkraft till järnbruket.
På andra sidan ån fanns sedan några år Boxholms AB och konkurrensen mellan bruken ledde förstås till motsättningar.
Flemminge Bruk ombildades 1902 till aktiebolag och i huvudsak satsade man på den så kallade lancashiremetoden, där stenkol hade ersatts av träkol vilket påtagligt ökade järnets smidbarhet. Det svenska lanca-shirejärnet nådde snart världsrykte tack vare sina kvalitativa egenskaper.
Vid denna tid var Sverige jämte Ryssland ledande och svarade för en mycket stor del av smidesjärnsproduktionen i världen.
Som mest hade Flemminge Bruk enligt uppgift 11 smideshärdar i drift. Man tillverkade också varmvalsade produkter i form av stång och plåt samt även spik och kätting.
Det stora problemet var att vattenkraften inte räckte till och för att täcka upp energibehovet tillgrep man ångkraft genererad av stenkol.
Så småningom övertog sonen Carl af Burén verksamheten men ekonomin blev allt sämre och efter 44 år var konkursen ett faktum.