Boxholmsbon överklagade till länsrätten men utan resultat.
Fadern inledde i april 2002 en serie aktieaffärer med sonen som motpart. Båda bodde då i Boxholm. I dag har de andra bostadsorter. Ericssons B-aktier befann sig vid denna tidpunkt i fritt fall och orsakade stora förluster för såväl privatpersoner som institutioner.
Fadern sålde först 28 500 aktier för 1 154 250 kronor till sonen. Den 5 april fanns aktierna på sonens värdepapperskonto. Sex dagar senare april köpte fadern tillbaka aktierna för 1 125 750 kronor av sonen. Någon månad senare upprepades transaktionerna och han sålde åter 28 500 Ericssonaktier till sonen. Denna gång var priset 655 500 kronor. Den 23 maj köpte han tillbaka aktierna för samma belopp.
Sonens köp av aktierna finansierades genom två lån från fadern. Lånevillkoren reglerades i två reverser.
Med hänvisning till försäljningarna yrkade fadern avdrag för kapitalförluster med 1 220 973 kronor i deklarationen för 2002. Ett upplägg som skattekontoret i Mjölby slog ner på. Skattekontoret menar att sonens inkomster inte var så stora att han kunde genomföra köpen och det är en bedömning som länsrätten höll med om. Sonens taxerade inkomst för 2002 uppgick till endast 58 000 kronor. Skattekontoret ifrågasätter också om sonen var kreditvärdig för de belopp som reverserna avsåg.
"Det fanns i samband med försäljningarna en uttalad eller i vart fall underförstådd avsikt om ett troligt återköp av aktierna", skriver länsrätten i domen. Skattemyndigheten anser att det inte rör sig om någon verklig försäljning och tar ett telefonsamtal med familjens revisor som bevis för detta. När skattekontorets handläggare också ställde frågor till sonen om aktieaffärerna sade han att hans kunskaper var begränsade och hänvisade alla frågor till fadern.
Resultatet av Skattemyndighetens beslut, vilket länsrätten nu slagit fast, är att fadern påförs en kapitalvinst på 1 154 508 kronor istället för den kapitalförlust på 71 429 kronor som redovisades i deklarationen.
Han yrkade vidare ersättning för advokatkostnader med 6 875 kronor. Även detta krav avvisade länsrätten.
Den skattskyldige har möjlighet att pröva länsrättens dom i kammarrätten. Även sonen yrkade avdrag för en kapitalförlust på 19 950 kronor för år 2002, vilket skattemyndigheten underkände. Inte heller hans överklagande vann gehör i länsrätten.