Innan den riktiga gravstenen är uppe finns det en skylt framför familjegraven som förkunnar Johan Birath viloplats.
Bröderna Max och Petter Birath går genom Boxholms kyrkogård tills de kommer fram till släktens familjegrav. De tar bort lite ogräs och lämnar en blomma. Detta hade kunnat vara en scen från vilken kyrkogård som helst. Två söner som besöker sin pappas grav tillsammans.
Men det är det inte.
Istället för en gravsten läggs blomman framför en mindre skylt. En skylt där det står "Johan Birath" i något av Office-paketets mest använda typsnitt.
– Vi hade lika gärna kunnat lägga en post-it lapp. Det känns inte värdigt någonstans, börjar Petter.
Max tar vid.
– Att vi står här idag vid en enkel pappersskylt när vi vet att det är så många som vill gå och säga farväl till pappa. Det känns skamligt.
I Boxholm är det få, om ens någon, som inte vet vem Johan var.
– Ja, det är extra jobbigt eftersom han var en så omtyckt person och vi vet att det är många som sörjer med oss. Men de vet inte vart de ska gå – för det finns ingenting. Hur ska de hitta till en omärkt grav?
För många som gått i skolan i Boxholm var han läraren Johan. Han tog lärarexamen 1995 och han var skolorna i Boxholm trogen under sin karriär. Johan ägnade en stor del av sitt liv åt politiken i Boxholm. En karriär som sträckte sig över drygt 30 år. När Arla stängde ned ostproduktionen på orten engagerade sig Johan i frågan.
När Johan hastigt gick ur tiden för ganska exakt ett år sedan, 63 år gammal, blev familjen rekommenderade en juristfirma av begravningsbyrån Fonus Öst. De hänvisades till Familjejuristen som ingår i samma koncern. Det skulle vara smidigt och enkelt – men verkligheten blev det motsatta.
Boxholmsprofilen Johan Birath avled i juni 2024 - 63 år gammal.
Petter och Max berättar att kommunikationen med juristerna har varit bristfällig. Ibland kan det ta mer än en månad innan de fått svar. Något som lett till en ständig oro över processen kring bouppteckning, bodelning och arvskifte.
Detta trots att de hävdar att de hade all behövlig dokumentation så som räkningar, fakturor och så vidare redan vid första kontakten med firman.
– Man vill ju ha lite tempo i en sån här process. Få det klart så snabbt och smärtfritt som möjligt, säger Max.
Familjen funderade tidigt på att byta juristfirma. Men då de trodde att det skulle flyta på bättre efter att boupptäckningen var inlämnad så valde de att behålla Familjejuristen.
Visst hade de kunnat beställa en gravsten. Det erkänner de. De vet egentligen exakt hur deras far ville ha den. Men den rättsliga processen har varit påfrestande, och förtroendet för juridikfirman är förbrukat. Vad de ska göra med pengarna känns ovisst.
– Det har varit väldigt uppslitande att anlita en juristfirma som är så knepiga. Där man inte får svar på någonting. Det är inga svar trots kontaktförsök efter kontaktförsök. Man blir helt uppgiven, berättar Petter.
Utöver alla kostnader som processen kostat har bröderna även behövt ta mycket av sin arbetstid för att fixa med allt.
– Jag har andra arbetsuppgifter än att sitta i telefon och bråka. Men får man tag i den här juristfirman är det som att få gammelgäddan på kroken. Då vill man inte tappa för den vet man aldrig när den dyker upp igen. Vi sitter och har jätteansträngd ekonomi i onödan då jag behövt vara mer med mina barn nu när farfar inte kan avlasta längre.
Sönerna vittnar om en tuff emotionell tid efter pappas bortgång. Något som förstärkts av processen med juristfirman.
Först började det med bouppteckningen som ska vara skapad inom tre månader efter dödsfallet. Men veckorna gick och blev till månader. Svaret de fick om varför det dröjde var att den tilldelade juristen blivit sjukskriven. När de väl fick svar fick de veta att två fakturor saknades – vilket skulle förhala processen ytterligare.
Efter att slutligen lämnat in den fullständiga bouppteckningen trodde de att processen skulle gå smidigt till. Detta i och med att firman redan hade alla uppgifter.
Men det började krångla direkt. Mycket i handlingarna stämde inte. Att få tag i juristen tog i snitt tre veckor berättar dem. När de väl fick dokument för signering saknades vissa sidor.
När de slutligen trodde att allt skulle var klart och alla handlingar inskickade tog det återigen tid. De började ana ugglor i mossen och efter fem och en halv vecka ringde de direkt till Lantmäteriet och banken angående arvskiftet.
Familjen valde att skänka bort Johans grejer. Under några helger stod garaget öppet där det var fritt fram för passerande att plocka på sig. "Jag minns att jag stod och sopade här lite i garaget. Sen gick jag in i huset för att fixa något. När jag kom tillbaka hade någon tagit med sig sopkvasten" berättar Max.
Där fick de höra att de inte hade tagit emot handlingarna överhuvudtaget
Det blev droppen. Idag har de valt att avsluta samarbetet med Familjejuristen för att istället göra jobbet själva, berättar Petter. Efter att länge letat efter tider där de kunde hämta handlingarna blev Petter uppringd på jobbet. De hade ett fönster på 30 minuter där han kunde komma förbi, då de annars hade mycket kunder.
– Då är det bara att skita i allt annat och ta sig raka vägen dit. Man vet annars aldrig när man får svar från dem igen.
För att få koll på andra i samma sits upplevelser av juristfirman skapade Petter en enkät som han spred på Facebook.
"Det är många som har hört av sig" säger han.
I den lokala Facebookgruppen "Boxholmsposten" skrev han ett inlägg och bad folk som också haft Familjejuristen att dela med sig av sina erfarenheter av firman.
– Drivkraften ligger i att vi inte vill att andra ska bli utsatta. Vi är ganska resursstarka när det kommer till att orka såna här saker. Men det är ju inte alla som är det.
Max fyller på.
– Det är så farsan har fostrat oss. Man står upp för människor som behöver, när de behöver det.
I ett mejl till Corren svarar Familjejuristens chefsjurist Ulrika Cotton att hon av respekt för klientsekretessen inte vill bemöta ärendet i detalj. Hon avböjer telefonintervju men svarar på våra frågor via mejl.
"Vi beklagar att familjen haft en upplevelse som inte motsvarat deras förväntningar. Vi lägger stor vikt vid att vara tillgängliga och att återkoppla till alla våra kunder. Att hantera juridiken efter ett dödsfall är ofta en lång process. Den kräver lyhördhet och struktur och det är något vi arbetar med varje dag – och strävar efter att bli ännu bättre på."
Vanligtvis, hur lång tid brukar en sådan här process ta?
"Tidsåtgången varierar beroende på ärendets komplexitet. I många fall slutförs processen inom några månader, men inte sällan kan det också ta upp till ett år eller mer. Vår ambition är alltid att ge klienterna tydlig vägledning och löpande återkoppling längs vägen."
Den här familjen anser att det varit svårt att komma i kontakt med er. Tycker ni att det finns förbättringspotential i er tillgänglighet?
"Vi strävar alltid efter att vara tillgängliga och tydliga i vår kommunikation. Det är ett område vi kontinuerligt utvecklar."
Anser ni att ni haft ovanligt långa handläggningstider senaste tiden?
"I vissa fall kan ärenden ta längre tid än väntat. När vi får signaler om att någon upplevt brister i kontakten med oss, tar vi det på största allvar – precis som vi gör i det aktuella ärendet."