Han har ett konstigt yrke, cp-skadade Jonas Helgesson, som reser runt och föreläser på företagsevent, för skolklasser och för organisationer. Allt handlar om honom själv. Dessutom har han skrivit fyra böcker. Också om sig själv.
– Mina vänner tycker att jag är lite självupptagen, säger han efter föreläsningen för högstadieeleverna på Stenbocksskolan.
Tidigare har han testat stand-up, men det har han slutat med.
– Det var svårt att få fram mitt budskap när jag uppträdde på klubbar.
Budskapet är viktigt för honom. Det handlar om att tro på sin förmåga, att inte ge upp, att ha "lite envishet".
Han själv har haft lite mer än lite envishet. Efter att ha fötts med navelsträngen fyra varv runt halsen och 40 minuter utan syre fick han en hjärnskada.
– Men jag är inte bara cp. Jag är 10 procent cp. Mest av allt är jag pappa, säger Jonas Helgesson till eleverna, och frågar dem vad de tror att han kan och inte kan göra.
Att han kan gå kan alla se. Att han kan tala kan de höra. Att han pratar lite annorlunda beror på att han kommer från Malmö, skämtar han.
Det blir en hel del skratt från lärare och elever. Humorn är viktig och Jonas anpassar sin föreställning efter publiken. Tidigare på dagen har han pratat inför mellanstadiet. På fredagskvällen showar han för vuxna. Men budskapet är detsamma.
– Om ni är som en iPhone är jag som en Samsung. Kan man vara lycklig med en Samsung? Det går lite segare, men man vänjer sig, säger han med en liknelse specialgjord för tonåringar.
Hans budskap handlar om att kämpa, men att det inte är viktigast att vara bäst.
– Jag tror att det är bra för eleverna bara att se mig, säger han efteråt. Nästa gång de ser en person med handikapp på stan kanske de minns mig.
Det finns mycket fördomar om det man inte känner igen. Att han rör sig annorlunda och pratar annorlunda (inte bara skånska) leder till situationer. Jonas försöker göra humor av det för att vi ska känna igen oss i hans tillkortakommanden. Och imponeras över hur han och hans mamma fått kämpa – inte bara mot handikappet utan mot pessimism inom vården och myndigheters trilskande
– Det finns så mycket hjälpmedel. Jag har haft 50, men gjort mig av med ett efter ett.
Han lärde sig sitt första ord vid fem års ålder, klev ur rullstolen vid 13 – och nu kör han bil.
– Det enda jag inte kan göra är att sitta på huk. Fatta vad mycket jag missar.