Morgan Sehlstedt har alltid sysslat med försäljning. Han var inte gammal när han gjorde affärer med kastanjer och fisk han drog upp ur Sommen till ett antal fasta kunder.
Ögonen lyser när han berättar om den där första investeringen, sekatören.
-- Kommunen hade fällt några björkar i Sommen där jag bodde. Det var påsk och jag såg hur tanterna försökte bryta ris av de där träden. Jag sprang och köpte en sekatör, klippte av allt ris och buntade ihop det i lagom knippen. Sedan sålde jag dem i hyreshusen.
Efter grundskolan (med nöd och näppe slutförd, säger Morgan) fick han jobb på Boxholms såg.
-- Men jag är inte en person som kan sitta stilla. Jag har alltid varit benägen att hitta på nya saker. På fritiden sålde jag strumpor, körde omkring med bilen full av vita tub- och tennissockor. Det gick jättebra.
Han var 18 år gammal när han startade sitt första företag och importerade kikare från Kina. Problemet var att de skakades om på flyget så Morgan måste skicka dem till Göteborg för justering. Det blev inte lönsamt i längden.
I stället sökte han sig till SJ i Tranås.
-- Jag trivdes fruktansvärt bra där. Efter ett halvår fick jag frågan om jag ville starta en säljskola för 700 SJ-säljare. Jag fick själv utbildning och den sälj-skolan är i dag min stora styrka.
Charterresförsäljning verkade intressant, så när reseföretaget Spies skulle öppna callcenter, telefonförsäljning, i Ånge så slog Morgan till.
-- Jag blev faktiskt Sveriges bästa charterreseförsäljare, säger han belåtet, på en månad sålde jag 384 resor.
Hur är det möjligt att sälja så mycket?
-- Jag brukar säga att vi har fått två öron och en mun. Lyssna mer och prata mindre. Det är mitt bästa säljknep. Lyssna till vad kunden behöver, och ställ rätt frågor.
Han har fler knep.
-- Om jag ägde en kiosk skulle jag ställa en massa kokos- bollar vid luckan, och när kunderna kom och ville köpa sin kvällstidning skulle jag bara säga "i dag har vi färska kokosbollar". Bara rejäl magkatarr skulle hindra dem från att handla! Det viktiga är inte att sälja mycket till en kund, utan lite till många.
Norrland var kallt och efter ett drygt halvår var Morgan tillbaka på SJ igen. Han fick i uppdrag att utbilda all säljpersonal på stationerna under några år.
-- Det var då min närmaste chef och jag började prata om vår dröm: ett eget callcenter. Vi hade ju sett alla fel och brister, sånt som kunde åtgärdas i en liten organisation. Men våra vägar skildes.
År 2000 korsades de igen. Samtidigt hade Boxholms kommun bestämt sig för att riva tomma hyreshus i Bjursdalen.
-- Jag tyckte att var förfärligt. Att riva hus är samma sak som att annonsera i tidningen: "kom inte till Boxholm! Här satsar vi inte, vi river i stället". Så vi hyrde sex lägenheter, slog ut väggarna och gjorde ett stort kontor med mycket små medel. I dag har vi ett fungerande kontorshotell här, originellt och trevligt.
Contact Center i Boxholm hade startats, och nu gällde helt nya krav. Det räcker inte att dra in pengar till de egna lönerna, försäljningen måste ge tillräckligt för kundernas löner också.
-- Men det gick. Säljskolan genomsyrar allt. Vi har rätt verktyg, säger Morgan. I dag har vi de stora drakarna i resenäringen, transportsektorn, på energi-området och många fler som våra kunder.
Morgan var ordförande i Boxholms företagarförening när det för ett par år sedan kom en inbjudan från kommunens vänort i Litauen, Plunge.
-- För att utveckla affärsrelationerna mellan orterna, säger han. Jag var nyfiken och följde med. En sak upptäckte jag direkt: här kan de inte sälja och marknadsföra. Efter många år med planekonomi saknas den kompetensen.
Innan Morgan kom hem till Boxholm igen hade hans företag blivit generalagent för bandsågverk.
-- Det handlade inte om telemarketing längre, utan om annonser, prospekt och personliga besök. Vi gjorde en ny affärsplan för en ny kundgrupp. För att kunna ge teknisk support till kunderna anställde vi en svensktalande tolk i Litauen och tog fram en ordbok med tekniska termer.
Efter första annonsen sålde Boxholmsföretaget 15 sågverk.
-- Bra kvalitet till lågt pris, förklarar Morgan. Är det något de är bra på så är det kvalitet. Slit och släng ingår inte i kulturen. Var tror du att det här bordet är gjort, till exempel?
Han pekar på sitt stiliga sammanträdesbord i arbetsrummet. Från Litauen, förstås.
-- Vi startade ett dotterbolag i Klaipeda för att förenkla affärerna och vi forskade i vilka andra litauiska produkter som skulle kunna säljas i Sverige, fortsätter Morgan. Konceptet bygger på tanken om att lyssna på kundens behov: vi säljer inte produkter, vi säljer idéer.
Sortimentet växer. I dag säljer Contact Center timmerhus, badtunnor i ek, möbler, cyklar, spolarvätska och linne. Produkterna måste anpassas till den svenska marknadens behov.
Utvecklingsarbetet fortsätter. Det finns sannolikt en marknad för svenska produkter i Litauen också. Morgan har funderat på gräsklippare. Och svenska pepparkakor tror han kunde bli en riktig framgång. Kanske kan den ryska marknaden vara intressant, eller de andra baltländerna.
-- Vi tänker expandera, säger Morgan Sehlstedt, men långsamt. Det är bättre för likviditeten. Flytta från Boxholm? Ald-rig. Företaget ska vara här.
Han jobbar jämt. En normal arbetsdag börjar sju på morgonen och slutar halv åtta på kvällen. I dag, när vi träffas, steg han upp i går morse och gick aldrig och lade sig på natten. Han är inne på dygn två, alltså.
-- Jag hinner vila i helgen, säger Morgan lugnt. Fast det är klart att kreativiteten blir lidande om jag inte sover. Jag ställer stora krav på mig själv. Som arbetsgivare ställer jag nog också stora krav. Jag har många anställda ungdomar och i fram- tiden tror jag att de kommer fram till mig och säger: "hos dig fick jag verkligen lära mig att arbeta".
Han ser nöjd ut.
-- Framgång kräver arbete, säger han. Och en fungerande omvärldsanalys. Och nyfikenhet och intuition.