Det är lokalhistorikern P-O Tureson, föreningen Krafttaget och regissör/manusförfattare Birgitta Wigforss som satt stenen i rörelse. Om några veckor har Birgitta kallat intresserade till ett möte för att hitta statister, flera skådespelare är vidtalade – både amatörer och proffs – och pengar håller på att samlas in. I höst startar inspelningarna och kommer att pågå under ett år.
– Jag sprang i den skogen som grabb och tanken har funnits länge att skildra hennes öde, säger P-O Tureson som är idékläckaren som satte i hop en projektgrupp och nu samlar in pengar till filmen.
Det är mycket man inte vet om Sara Margareta Netz. Till exempel varför hon valde att bo under några stenblock i Österskogen norr om Boxholm. Men också mycket man vet. Hon föddes 1842 och drabbades tidigt av sjukdom som gjorde henne döv, blind på ett öga och också troligen satte sig på psyket. Fattigvården i hemsocknen Rumskulla utanför Vimmerby var flera gånger i Boxholm och hämtade hem henne. Men hon återvände igen till sin koja i Österskogen. Inlåst på fattigstugan rymde hon. En gång genom att hoppa ut från ett fönster på andra våningen. Med brutet ben lyckades hon ändå ta sig de sju milen tillbaka till Ekeby.
– Filmen ska heta "Sjumilasteg mot lyckan" och det anspelar på att hon gång på gång tog sig den långa vägen till Boxholm. För det var uppenbarligen här hon ville vara, säger Birgitta Wigforss.
Genom sina kontakter i teatervärlden har hon fått ihop ett produktionsgäng. Det handlar om scenografi, kostym, ljus och ljud. Casting och regi har hon själv hand om. Men det kommer att behövas fler skådisar, särskilt statister och inte minst barn.
Hon berättar om en scen i filmen där några Boxholmsbarn upptäcker att den skygga och döva gumman faktiskt kan skriva och på det viset lyckas kommunicera med henne.
Nu ska man leta miljöer som stämmer med 1800-talets andra hälft och de första årtiondena på 1900-talet.
– Det finns en hel del gamla torpmiljöer i trakten, bland annat i Hultet, berättar Klas Johansson som är med i föreningen Krafttaget som vårdar Boxholms historia och bidrar ekonomiskt till produktionen.
Sara dog på Rumskullahults ålderdomshem 1929. Hennes fåtaliga ägodelar, bland annat några lappade kjolar, lades ner i en kartong när ålderdomshemmet stängde 1972. Kartongen stod bortglömd i 32 år tills hembygdsvänner i Boxholm fick reda på detta. Nu ska "nya" kjolar sys med dem som förlagor.
I pressen figurerade Sara redan 1898 då en skribent i Östgötaposten beskrev henne som "den vansinniga" som besvarar Boxholmsbornas frågor "uppåt väggarne galet".
Kanske får hon nu till slut upprättelse, och hennes längtan till Boxholmsskogarna sin rättmätiga förståelse och respekt.