Det är en trött Malva som ligger i sin hundbädd och vilar efter ett par dramatiska dygn då hon var fast nere i ett grävlingsgryt i Åsbodalen utanför Boxholm. Husse och matte, Karl och Annika Elmstedt, pustar ut och är glada att allt slutade bra trots allt.
– Jag hade nästan gett upp hoppet, säger Annika som blir märkbart rörd när hon pratar om de senaste dagarna.
Det var i söndags eftermiddag som Malva försvann.
– Vi började jaga på förmiddagen. Det var fint väder och allt var bara bra, säger Annika.
Halv tre på eftermiddagen vände allt när hon såg Malva springa efter en grävling ner i ett gryt. Hon försökte få tag i sin hund och gjorde allt för att locka henne tillbaka, men det var för sent.
– Först hörde jag Malva skälla och morra nere i grytet, men sedan blev det tystare och tystare.
Annika och Karl fick rådet av hundkunniga att lämna platsen en stund för att sedan återvända och se om Malva tagit sig upp när det blivit lugnare runtomkring. Men väl tillbaka visade sändaren som satt på Malva att hon var kvar någonstans nere i grytet. Det var fortfarande knäpptyst. Då började husse och matte känna paniken komma.
På måndagen kom några av deras grannar med spadar och började gräva runt flyttblocket där Malva försvunnit. Annika skrev också inlägg i olika grupper på Facebook där hon bad om hjälp att gräva efter deras hund.
– Det var nio personer som grävde i nästan två dagar. Även en polis med metalldetektor kom för att se om Malvas halsband gav utslag. Men allt var bara tyst.
Hur kände du som matte i den situationen?
– Jag var jätteledsen, jag trodde inte att Malva skulle klara sig. Hur länge kan en hund leva under jord utan mat och vatten, tänkte jag.
En som sett inlägget på Facebook var Johan Axelsson från Linköping som äger erfarna grythundar. Tillsammans med sin tax Sally kom han till grytet på tisdagskvällen för att bidra med sin hjälp.
– När Sally sprang ner i gryten drog hon åt ett håll där vi inte hade grävt. När hon markerat på samma ställe tre gånger sa Johan att vi skulle gräva där.
När de grävt en och en halv meter ner i marken hördes ett hundskall från Sally. Strax därefter hördes skall från två hundar och då brast det för Annika.
– Malva satt fast i sanden men hon var vid liv! Hon gnällde när hon såg oss och vi hejade på henne att hjälpa till att gräva.
Det tog ungefär en kvart att få upp Malva och otroligt nog var hon helt oskadd.
– Johan och Sally är hjältar, utbrister Annika.
Johan berömmer Sally, men tycker inte själv att han är en hjälte. Han är mest glad över att det gick bra och att de kunde hjälpa till.
Han är kommunjägare i Linköping och Sally är tränad för att hitta rätt på grävlingar under hus och altaner.
– När hon kom på plats och sprang ner i grytet kunde vi följa henne via sändaren på hennes halsband. Då såg vi att hon markerade på ett ställe längre bort än där det grävts och det var ju där vi sedan grävde fram Malva.
Johan säger att det kändes bra när han drog ut henne ur hålet och det värmde att ta del av husse och mattes glädje och tacksamhet.
Du måste vara stolt över Sallys insats också?
– Ja, hon är en jätteduktig liten tax, hon är en liten tuffing.
Malva ska nu få en grytpejl, så hon blir lättare att spåra. Innan dess får hon vila upp sig.
Hur mår hon nu?
– Hon är trött och sover mycket. Hon har magrat av så vi har gett henne småportioner med mat för att magen ska få vänja sig.