-- Jag är en solklar vinnare och ska respekteras som en sådan, säger han till Corren.
I tisdags var Johan Birath påtagligt dämpad men igår var han stridslysten och lika verbal som någonsin tidigare. Under den timslånga intervjun ringer telefonen oavbrutet från vänner och partikamrater som uttalar sitt moraliska stöd.
-- Egentligen är detta absurt. Vi har gjort ett kanonval och återtagit den egna majoriteten (52,6 procent) men nu håller partiet på att schabbla bort vinsten genom att försöka dribbla bort resultatet i personvalet, säger han mellan cigarettblossen. Det är som ett skott i foten.
Här är hans version av hur det gick på mötet i måndags kväll och spelet dessförinnan:
Då Eva Karlsson på ett gruppmöte i partiet aviserade att hon inte skulle kandidera i valet gjorde hon klart att hon inte skulle lägga sig i vem som efterträdde henne.
I god tid innan vårens årsmöte hade jag, Eva, Per-Arne Larsson och arbetarekommunens ordförande Ann-Marie Flink diskussioner som utmynnade i ett möte på Evas kontor där vi bestämde att både Per-Arne och jag skulle kandidera till kommunalrådsposten men att väljarna skulle få avgöra. Jag sa vid detta tillfälle att det bör vara en tydlig seger för att jag skulle komma ifråga.
Denna hållning på mötet berodde på att jag i somras hade en inre strid där jag slets mellan mitt yrke -- som jag älskar -- och möjligheten att få representera min hemkommun som jag också älskar. Min syn på politikersysslan är att det är ett förtroendeuppdrag där man representerar väljarna. Härav min syn på personvalet. Det bör vara en tydlig opinion som vill ha mig på posten. Då går samhällets väl före skolans.
De medborgare jag mötte under valrörelsen fick veta av mig och and-ra valarbetare att kryssen var avgörande. Jag lät dem veta att jag naturligtvis skulle ta posten om kryssen tydligt sa så. Jag har nu förstått att inte alla valarbetare har gått ut med samma budskap och därför kan en hel del väljare ha avstått från att kryssa alls.
Måndagsmötet var en chock. Jag fick tunghäfta och minns knappt hur jag tog mig hem.
Eva Karlsson, Per-Arne Larsson och Lars-Görans Ragnarsson ansåg att de som inte kryssat överhuvudtaget stödde Per-Arne och således hade han vunnit personvalet. Ragnarssons analys att mitt höga röstetal berodde inte på väljarnas förtroende utan ett resultat av att jag synts i tv.
Mötesordförande Eva Karlsson försökte att klubba igenom mötets mening som att deras tolkning var den rätta, med andra ord välja kommunalråd på plats. Personer som varit i kontakt med mig efteråt har inte kallats till detta möte. Jag har själv inte sett annonsen och ifrågasätter om själva mötet var utlyst i stadgeenlig ordning och om valet av valberedning är giltigt.
Jag har också fått veta att efter mötet sade man att jag inte var kvalificerad till posten som kommunalråd eftersom jag saknade erfarenhet av att leda en kommunal nämnd, trots att jag vid många tillfällen under de senaste åren lett kommunstyrelsen som är ett kvalificerat uppdrag.
Vad är din förklaring till att du fått så många personkryss?
-- Jag är en bra representant för kommunen, står för mitt ord och blir inte stöddig av en hög position. Jag vet att det finns människor som i vanliga fall inte röstar på socialdemokraterna, men som i år röstat på mig.
Varför tror du att du blir ett bra kommunalråd?
-- Som samhällsvetare är jag nyfiken på vad jobbet innebär. Jag tycker om att möta folk i många olika sammanhang, jag har skaffat mig ett brett kontaktnät utanför kommunen och tycker om att samarbeta med andra små kommuner. Som vice ordförande har jag varit med om att dra igång olika projekt som jag vill se slutförda.
-- Eva Karlsson och jag har åkt tandemcykel rätt mycket de här fyra åren.
Stannar du i partiet om beslutet i november går dig emot?
-- Ja, det gör jag. Det är kanske and-ra som ska fundera på var de hör hemma.