Boxholms historia rullas upp i krönikespelet "Morgongåvan" som nu flyttat inomhus för fyra föreställningar.
Efter att ha sytt på förmiddagarna, målat kulisser på eftermiddagarna, fixat med teknik på nätterna och däremellan repeterat med hela ensemblen, kunde regissören Birgitta Wigforss i går släppa loss den nya upplagan av Boxholmskrönikan "Morgongåvan".
Men Birgitta är sannerligen inte ensam.
Detta lättsamma skådespel engagerar ett 60-tal personer, såväl proffsskådespelare som amatörer och de medverkande Sångarbröderna inräknade.
Före gårdagskvällens föreställning var det eleverna från högstadiet på Stenbocksskolan som bildade premiärpublik redan på förmiddagen.
Det är en i sammanhangen påkostad föreställning som möte publiken.
Det blir genast mera teater än sedvanligt krönikespel när "Morgongåvan" flyttat in från förra höstens spelplats, parken vid säteriet.
Utomhusstämningen går förstås förlorad men kompenseras av den täthet som kan erbjudas i en teatersalong.
Det som imponerar mest, förutom spelglädjen och entusiasmen, är dräktparaden.
Hu, så mycket jobb som måste vara nedlagt på alla kreationer, från vardagskläder till stormaktstidens festblåsor.
Ett bildspel, som rullar under föreställningens två akter, bjuder på autentiska, boxholmska tillbakablickar.
Ewa Carlsson, känd från tv som det heter, lyfter spelet i sina entréer.
Men utan alla hjärtligt duktiga amatörer, halvproffs och yrkesfolk på scen och i kulisser hade det inte hjälpt.
Det här är en sevärd exposé om Boxholms uppkomst men det hjälper upplevelsen att ha lite kunskap om Boxholms historia i bagaget.
Annars blir det en ovanligt trivsam form av grundläggande historielektion och det är inte tokigt det heller.