Det blev en knappt två timmar lång premiärföreställning av krönikespelet om Boxholms aktiebolag 1872-1984 som sent ska glömmas.
Den genomfördes under bar himmel för alla parter framför Boxholms säteris pampiga och flashigt upplysta fasad i stundom världens skyfall, stundom vanligt ösregn och stundom lite lättare regn.
Faktiskt också några benådade minuter med uppehåll före första aktens slut. De i publiken som ville fick gå hem i pausen och gratis komma tillbaka till lördagens eller söndagens föreställning. Många åkte hem, men de flesta, däribland Boxholms AB:s nuvarande direktör Bengt Åke Bengtsson, kom tillbaka redan samma kväll. Till andra akten i torra kläder.
Undra på det, att de kom tillbaka, med den glöd som det spelades på scenen av de 25 rollaktörerna. Det enda som den inte räckte till var att i blötan få fyr på alla facklor till avslutningsscenen.
- Jag är jättestolt över vad ensemblen har presterat i kväll, de är så duktiga, men nu är det bara torktumlaren som gäller, sammanfattade regissören Birgitta Wigforss kvällen.
Vid förra krönikespelet i Boxholm, som handlade om tiden före Boxholm AB, var ensemblen förstärkt med några professionella skådespelare. De fanns inte med nu tre år senare, frånsett Birgitta Wigforss själv som är sparsamt förekommande på scen, men amatörskådisarna i Boxholm har under dessa år utvecklats så vida pass att proffsen på intet vis saknades.
Anders Hylén gestaltar bland annat disponent Burén, fotograf Stenberg, en knutte och Fylle-Pelle, och är säkerheten själv på scen. Anders har lagt sig till med ett rosslande hackande läte som sätter extra piff på vissa roller.
Caroline Bruns uttrycksfulla och varma gestaltning av HönsaLotta är imponerande skådespeleri.
Publiken får följa bruksdisponenter och investeringsbeslut men också det sociala livet för vanligt folk. Originella bygdeoriginal har sin plats på scenen, arbetare och tjänstemän likaså, också hippies och knuttar och spättor.
Det är en rapp föreställning och den som sätter normen är berättaren, spårvakten vid brukets spårväg, den legendariske och slagfärdige "Chrischan" (Kristian Gustavsson) som spelas av Jan Holmbom. Han frustar som ett ånglok föreställningen igenom.
Inga såskoppar gör sig här besvär, och Holmbom inte bara frustar, han har en komikers mimik och är slängd i käften på ett sätt som nog "Chrischan" är hyfsat nöjd med i sin himmel.
Till pretendenterna på tapperhetsmedaljerna premiärkvällen hörde givetvis också Boxholms hembygdsgilles dansare och Sångarbrödernas körsångare som alla medverkade flitigt.