Inspiration, arbetsglädje och en djupare syn på livet är några av de känslor och erfarenheter två av Stenbockskolans lärare är rikare på efter sitt två veckor lång besök i Sydafrika. Där hälsade de på, bland annat, två skolor utanför Pretoria, som de redan har haft brevkontakt med.
Lärarnas resa, som de fick utbildningsdepartementets stipendium på 30 000 kronor för, har varit en naturlig fortsättning på Stenbockskolans projektarbete med mångkulturella frågor.
-- Det var intressant att höra de svarta berätta hur landet förändrats till det bättre efter 1994 då Mandela blev president. Vi har lärt oss mycket om vad apartheid innebär. Även i lilla Boxholm behöver vi arbeta med människors lika rättigheter, eftersom det inte alltid så att invandrarbarn släpps in i gemenskapen, säger Marianne Johansson.
Hon berättar att Sydafrika är otroligt vackert. Landskapet och naturen stod i sin blomning eftersom det är vår där nu. Människor är mycket snälla och trevliga och elever de träffat på skolan är mycket vänliga mot varandra och glada.
Den ena skolan, Koos Matli School, de besökte låg mitt i en kåkstad och alla elever kom ur väldigt fattiga familjer. Trots fattigdomen var alla elever djupt engagerade i sina studier och hade en imponerande inställning till utbildning och sina lärare.
-- Barnen var tacksamma för att de fick gå i skolan och utbildning såg de som en väg ut ur fattigdomen. De respekterade också sina lärare på ett sätt som vi i Sverige inte är vana vid, säger Marianne Johansson.
Efter två dagars besök på Koos Matli School där Marianne och Ing-Marie undervisade om Sverige och lyssnade på hur elever undervisas i Sydafrika kom den stora avskedsceremonin.
-- Alla 850 elever stod på skolgården och sjöng gospelsånger för oss. Det var otroligt rörande och kanske var det tur att vi hade en kamera framför ögonen som dolde en tår i ögonvrån, säger hon.
Marianne och Ing-Marie hade med sig flera tusen pennor och suddgummin som de delade ut på Koos Matli School. Det var Stenbockskolans elevers privata pennor och en hel del nya som föräldrarna betalade för.
Presenterna uppskattades mycket, eftersom eleverna bara får en penna gratis per år. Och många föräldrar har inte råd att köpa några nya. Eleverna utnyttjade tillfället att genast testa sina nya pennor.
-- Barnen skrev brev till våra elever på engelska. De skrev om sig själva, sina familjer och om sin skola, säger Marianne.
På den andra skola, Sutherland High School, som var en privat högstadieskola där både vita och svarta gick, var det dock annorlunda. Elevernas föräld- rar betalade drygt 10 000 kronor om året för sina barns utbildning och det satsades mycket på böcker och skolmaterial. Engagemanget och arbetsviljan hos eleverna var dock minst lika stor som på den andra skolan. Utbildning är livsviktig, är det budskap man omges av överallt i Sydafrika.
Men det fanns givetvis också en annan, mycket mindre smickrande, bild av landet som Marianne och Ing-Marie hunnit se. Klyftor bland rika och fattiga är enorma, kriminaliteten utbredd, aidsproblematiken djup och arbetslösheten i vissa områden är 70 procent. Därför känner sig många osäkra i vardagen.
-- Vi åkte taxi med en inhyrd guide och vi var aldrig ute efter klockan 19. Vi blev hela tiden uppmanade att vara försiktiga. Vi var ofta rädda och på vår vakt trots att vi själva aldrig såg något farligt. Det var befriande att komma hem och känna tryggheten, säger Marianne.
Hon och hennes kollega bad nästan alla människor de mötte i Pretoria och Kapstaden att berätta om sina erfarenheter av apartheid. Det var jobbiga och smärtsamma berättelser, men de flesta tyckte att situationen har förbättrats under de senaste åren.
Alla dessa berättelser samt andra erfarenheter från resan ska lärarna använda i sin undervisning på Stenbockskolan.
-- Nu, när vi läser om apart-heid, kan jag berätta om det vi upplevt och hört av människor i Sydafrika. Då blir undervisningen levande och mycket mer intressant. Det kan kopplas till många andra frågor, som till exempel demokrati, mänskliga rättigheter och globalisering, säger Ing-Marie.
Det första som eleverna på Stenbockskolan ska göra på sina lektioner i engelska är att svara på brev från Sydafrika. Eftersom Koos Matli School inte har någon mejladress sker brevväxling på det gamla viset. Marianne och Ing-Marie hoppas också att de ska kunna få ett bidrag från Sida så att några lärare och elever från Pretoria kan komma på besök till Boxholm och Stenbockskolan.