Beate och Gabriel. Det var namn som slog på 1700-talet. Åminstone i Boxholm. De två första stångjärnshamrarna i Svartån hette så.
Hamrarna var början till Boxholms bruk, de markerar starten för järnbruksdriften och därmed hela Boxholms utveckling. Det ska nu firas 250 år efteråt med ett historiskt spel.
Med suggestiv ljussättning och ett och annat förbistrykande spöke ska det i skymningstid ges tre kvällsföreställningar på gröngräset framför Boxholms säteris magnifika om än något luggslitna huvudbyggnad.
Publikläktare smälls upp och speldagarna är 19--21 augusti.
Spelet bygger på historisk verklighet. Regissören Birgitta Wigforss lovar att det varken ska bli högtravande eller fyllt med någon årtalsexercis.
-- Kunskap genom humor tror jag sitter, säger hon.
Birgitta Wigforss spetsar anrättningen med två teaterproffs förutom sig själv. Ewa Carlsson, vi minns henne som en av kaptenerna i "Rederiet", kommer att finnas med i gröngräset liksom Hanna Carlander. Där dyker också upp tre erfarna amatörskådisar kända från teaterscener i Motala, alla med Boxholmsanknytning: Kent Fritz, Ola Johansson och Magnus Karlsson.
Övriga agerande är ett tjugotal glada amatörer bosatta i företrädesvis Boxholm, som 11-åriga Carolina Fäldt och som 82-åriga Lilly Andersson. Frisören Anders Hylén och den politiske och facklige veteranen Lennart Johansson är två andra profiler i samhället som blandat sig in i den historiska teaterleken.
Det blir ett hejdlöst hoppande fram och tillbaka i historien, men det blir inget skutt framåt i tiden längre än till 1800-talet och Oscar II:s besök i bygden i samband med östra stambanans tillkomst. Att historien sätter punkt här beror enbart på att teatergänget hoppas på en uppföljning. Ett annat år.
Det historiska spelet har döpts till "Det började med en morgongåva". Det syftar på att Gustav Vasas svåger Arvid Gustafsson Stenbock gav sin nyblivna hustru Karin sätesgården Bocksholm (som stavningen då var) i morgongåva efter en bröllopsnatt som det säkert går att göra något livat av på en teaterscen.
Denna sätesgård var då Boxholms säteri och så småningom kom säteriet i släkten Ribbings ägo och det var då stångjärnshamrarna kom in i bilden.
Vattenfallen i Svartån bestämde hamrarnas placering.
Ännu brusar forsen. Och som aldrig förr dessutom lördagen 21 augusti då kraftverksägarna lovat att för första gången på många år släppa fram vattnet med full kraft vid Bruksfallet.
Det blir en dånande inramning till jubileumsfestligheter av skilda slag på ortens välskötta bruksmuseum, som ständigt utvecklas och presenterar nya utställningar.
FOTNOT: Visst är det historiska spelet om Boxholm skrivet vid det här laget och visst är det likaså klart vilka som ska framföra det. Att det står något annat i SommarCorren beror på ett beklagligt tekniskt missöde. En tidigare publicerad och nu inaktuell artikel har ploppat upp och tagit den rätta och nya artikelns plats.
Den kommer nu i stället i den vanliga tidningen. Corren ber framför allt alla inblandade i teaterprojeket om ursäkt för missödet.