Nyfiken är också den starkt naturintresserade Anders Wikström, till vardags skogsvårdsarbetare på Boxholm skogar. Så pass nyfiken att han ägnar 50 till 60 timmar om året för att kartlägga snöspårning av utter. Nu börjar hans efterforskningar ge tydliga resultat. Uttergruppen vid Svartån har vuxit, visar det sig.
Hittills, denna vintersäsong, har han gjort 25 spårningar av utter i nysnö.
-- Ibland har det inte varit nysnö, men då har jag fått fixa till ny snö med spaden, säger han.
Nästan varje natt är uttrarna vid Sågverksdammen, och de har lämnat en massa talande spår efter sig i snön och på isen intill Svartån.
Han pekar ner på ett tillfälligt gryt i stensättningen vid sidan av Sågverksdammen där en av murstenarna är borta och det har bildats en liten grotta. Dit leder en bred utterstig i snön.
På andra sidan dammen tycks uttern ha tagit sats och sedan kanat ut över den snöbelagda isen och sedan ut i vattnet på väg mot Boxholms kyrka.
Kanan uppstår när uttern ger fart med bakbenen och glider på framkroppen, något som de faktiskt lär syssla med för sitt eget höga nöjes skull. Även bakom Bruksmuseet har den åkt kana och helt respektlöst tagit sig in under den gamla kvarnbyggnaden. Kan den ha varit kulturintresserad, ämnat jaga råttor eller bara velat leka ännu mer?
Utterns tassavtryck löper pedagogiskt nog precis bredvid minkens.
-- Tre till fyra tassavtryck syns när uttern hoppar fram. Det är mer sällsynt att den parhoppar så att bara två tassavtryck syns, det är typiskt för minken som gör så jämt.
Utterns spår är något större än minkens även om det kan vara svårt att avgöra när spåren är gamla. Det är lättare att skilja dem åt genom att undersöka spillningen. Minkens luktar nästan obeskrivligt illa så att det fräter på slemhinnan. Utterns luktar nästan inget alls, men den som andas varm luft på den känner en svag doft av bark eller gamla löv. Ibland kan de ändå förvirra genom att lägga sin spillning på ett och samma ställe.
Vid Svartån har det alltid funnits uttrar som en liten spillra, men de senaste sju till åtta åren har de ökat, menar Anders Wikström.
Sågverksbron är rätt så livligt trafikerat av sågverksarbetarna som cyklar eller går förbi till och från jobbet. Dock stör det inte uttrarna.
-- Uttrarna är nattaktiva, men de tar sig aldrig över bron utan passar på att smita under. Här är de på vinterhalvåret, på sommaren håller de till vid bäckar och mindre åar kring Öjaren och Asp-lången.
Tio till tolv uttrar tror han håller till vid Sågverksdammen, vid Flemmingedammen, Laxberg och Öringe.
Anders Wikström har hittat spår så långt norrut som Hulterstadsbron i Mjölby, då har det nog handlat om en ensam hanne som gett sig ut på friarstråt.
I sommar ska han och Jacob Bergengren genom föreningen Rädda uttern göra DNA-analys på spillningen. Då får de reda på hur många individer det handlar om.
Även Vägverket har engagerat sig i utterns fortlevnad. Det händer att uttrar blir överkörda, och det kan undvikas genom utterpassager. Vid den nyanlagda riksväg 32 har Vägverket byggt träspångar vid bron intill Öringe och lagt in ett plast-rör under vägen för småviltet någon kilometer norr om Boxholm.
Anders Wikström har fått in två, tre synrapporter, som han kallar det. Bästa chansen att se en skymt av utter är vid Flemmingedammen, för den som är beredd att tillbringa tre timmar lika många kvällar, tror han. Hans egen nyfikenhet har hittills inte sträckt sig så långt, han är mest intresserad av själva spårandet.
-- Jag har ännu inte sett en utter, men den dagen kommer kanske.
På 1950-talet var uttern vanlig, sedan skedde en kraftig nedgång, troligtvis på grund av utsläpp av giftiga ämnen, vattenregleringar, försurning och övergödning med mera.
Den svenska utterstammen består i dag av små grupper av djur, isolerade från varandra. Därför är stammen mycket sårbar och varje enskild utterindivid är mycket viktig för hela stammens fortlevnad. Mycket tyder nu på att stammen håller på att återhämta sig.
En inventering av utterspillning gjordes 1999 av Mia Bisther för länsstyrelsens räkning. Där pekas åtta områden ut som hemorter för utter. Sedan dess har det hittats fler. Någon motsvarande undersökning av snöspår har däremot inte gjorts ännu.
Länsstyrelserna samarbetar för att samla mer kunskap om utterförekomsten tillsammans med WWF. Dessutom finns föreningen Rädda uttern som har sitt ursprung i Jönköping.