Monika ser ut som en stark, frisk och vacker kvinna där hon sitter i soffan. Men under ytan finns det en person som mått mycket dåligt. Monika har lätt till skratt idag men har haft både depression, panikångest och ätstörningar orsakade av dålig självkänsla.
– Jag mår mycket bättre nu men jag kan få fortfarande få tvivel om att jag ska klara av vissa saker, säger Monika.
Att Monika mår bättre och fått mer självförtroende är mycket beroende på att hon vågade hoppa på en utbildning för ett år sedan. Och hon kan nu titulera sig som massör, personlig tränare och hälsocoach. För att satsa fullt ut på detta har hon slutat sitt jobb på vårdboendet i Boxholm för att satsa på det hon brinner för.
– Helst vill jag kombinera alla tre yrkena men det kan bli svårt. Men jag hoppas att någon vill anställa mig, jag är tydligen en tuff PT enligt mina lärare, skrattar Monika.
Du har inte tänkt på att starta ett eget företag?
– Jo, men jag är lite feg. Och mitt dåliga självförtroende kommer tillbaka när jag tänker på det; "Kommer jag klara av ett företag, är jag så duktig?"
Monika älskar träning och gjorde det redan i hemlandet Polen. Hon gick där en utbildning till sjukgymnast och hann med tre år av studierna innan hon blev gravid.
– Min man bodde i Sverige och jobbade där. Så 2015, när jag var 22 år, flyttade jag till honom när vi väntade vår dotter Hanna, berättar Monika.
Hur kändes det att flytta till Sverige?
– Alla sa att jag var så modig som flyttade till Sverige men det tycker jag inte. Jag hade inget annat alternativ, jag väntade barn, min man, som jag ville vara med, levde i Sverige och jag hade inga pengar.
Monika växte upp i Polen och det var hennes uppväxt där som skapade och skadade hennes självbild. Det var ett hem där barnen inte var värda mycket och Monika fick ofta höra negativa kommentarer riktade mot henne.
– Det var framförallt min farmor som tryckte ner mig som person. Jag fick alltid höra elaka kommentarer från henne, att allt jag gjorde och sa var fel och att det var mitt fel att min pappa var alkoholberoende.
Kan du fortfarande känna av hennes ord?
– Jag har haft mardrömmar om henne hela livet tills jag för några år sedan fick hjälp av en psykolog. Och nu är hon inte längre i mina drömmar längre, det är så skönt.
Flytten till Sverige blev tuff för Monika. Hon förstod inte språket och kändes sig ensam. Och när hon var 29 år kom allt det negativa som hon upplevt under sin uppväxt och senare i livet ifatt henne.
– Jag kom in i en djup depression och kroppen orkade inte mer. Och trots att jag älskade mina barn orkade jag inte leka med dem.
Monika slutade att träna, hon ville inte träffa andra människor och hon höll sig mest inomhus. Barnen ville ha med sin mamma på olika aktiviteter men Monikas kropp och psyke orkade inte. Men det var för sina barns skull som Monika sökte hjälp för att få ordning på sitt mående.
– Jag ville vara med när de lekte och göra saker med dem. Så jag sökte hjälp av psykologer och läkare.
Monika är tacksam, främst mot psykologerna, som tog hennes hälsa på allvar. Däremot fanns det läkare som tvivlade på att hon mådde dåligt och hon fick höra att hon skulle vara glad att hon "hade allt": man, barn, hem och jobb.
– Depression är en osynlig sjukdom så även om jag såg frisk ut på utsidan mådde jag jättedåligt inom mig. Och det fanns flera människor som tvivlade på att jag mådde dåligt.
Monika känner idag att hon mår mycket bättre även om depressionen kan göra sig påmind ibland. Och hon vet nu att bland annat hennes ryggont berodde på att hon var deprimerad.
– Nu när jag mår mycket bättre har det onda i ryggen och i övriga kroppen försvunnit, det är så skönt, säger Monika.
Hon har tidigare även drabbats av panikångest och när hon är stressad kommer en annan sjukdom smygande: ätstörningen.
– Då äter jag extremt mycket godis och jag kan inte sluta. Och då mår jag ännu sämre vilket gör att jag äter ännu mer godis. Men nu när jag mår bättre och tränar igen så har även det blivit bättre.
Det var en vän till henne som övertalade henne att börja träna igen, något som hon inte orkat när hon mådde som sämst. Och med små steg kom även träningsglädjen tillbaka.
– Nu tränar jag styrketräning och löpning och jag känner att träningen hjälper mig att må bra. Jag känner mig pigg och jag tror att den "riktiga" Monika är tillbaka, säger hon med ett stort skratt.
Det finns även en tro på framtiden nu när Monika berättar om sitt liv. Hon är stolt över att hon satsat på en utbildning inom ett område som hon brinner för.
– Jag trivdes med att jobba på äldreboendet men nu är jag utbildad till något som visar vem jag är som person, det ger mig en identitet.