Utanför biografen står John Wredendal och Carina Jonsson. Deras reflexjackor lyser i skenet från Storgatans gatubelysning. På ryggen står det Nattvandrare Boxholm med stora bokstäver.
Klockan är 21.05 och de ska just påbörja kvällens vandring i samhället.
– Vi har inga förväntningar hur kvällen ska bli. Ibland träffar vi inte på någon och ibland kan det vara stökigt, säger Carina.
John och Carina har nattvandrat tillsammans under många år.
– Vi känner varandra väl och det känns tryggt, menar Carina.
De har inte någon speciell runda de brukar gå, men de försöker gå till platser där de vet att ungdomar håller till.
– EPA-ungdomarna brukar vara på torget medan mopedgänget håller till vid skolan, säger John.
Carina arbetar på ett konsultföretag till vardags, John är elevassistent på Stenbocksskolan.
– Vi stöter på elever från skolan och då händer det att de känner igen mig, säger han.
Just den här kvällen är det lugnt i Boxholm. Nattvandrarna går förbi tågstationen och genom Folkets Park utan att de träffar på några ungdomar.
På torget utanför biblioteket har några tonåringar med A-traktorer samlats.
Carina och John stannar till och pratar en stund med ungdomarna. Samtalet handlar förstås om A-traktorer.
– Vi vill bygga upp ett förtroende, säger Carina. Ungdomarna ska känna att vi är till för dem. Och vi har tystnadsplikt. Vi berättar inte ens till de andra nattvandrarna vad vi får höra.
Efter att ha småpratat med ungdomarna fortsätter de vidare.
– Jag brinner för att ungdomar ska ha det bra, därför nattvandrar jag, säger John. Jag träffade på nattvandrarna första gången när jag var 14 år. De var trevliga och bjöd på korv.
– Jag kände en person som var med och nattvandrade så jag hängde med. Det var femton år sedan och jag håller på än, skrattar Carina.
En vanlig missuppfattning, menar John, är att man ska ha egna barn i tonåren för att nattvandra.
– Min dotter har inte kommit in i tonåren än och en av våra nattvandrare har inga egna barn. Alla kan vara med.
Ibland träffar de på berusade ungdomar och det händer att de får ingripa.
– Oftast håller vi bara koll så att det inte händer något, men är de för berusade kontaktar vi föräldrarna, berättar Carina.
Varken Carina och John har planer på att sluta nattvandra.
– Jag får mer än vad jag ger. Det är ingen uppoffring. Jag kommer nog hålla på tills jag blir pensionär, säger Carina.