– Jag kom in som yngling i politiken, bara 28 år. Jag var ivrig att debattera och det fanns de som inte tyckte om det. Vid ett tillfälle var det en person som sade till mig att inte domdera och styra. Då svarade jag att hade jag varit ute efter ett lydnadspris hade jag gått med i hundklubben istället.
Den första tiden som politiker var tuff. Dåvarande statsminister Göran Persson ville sanera svensk ekonomi och kommunerna fick ta ett stort ansvar.
– Jag kom in under en ekonomiskt svår period. Kommunens budgetunderskott låg på 20 miljoner kronor i en tid när den totala budgeten var 160 miljoner. I Boxholm fick vi skära bort hela verksamheter och dra ned inom barnomsorg och äldreomsorg. Folk gick i fackeltåg i protest. Det slet på mig för det kändes som vi gjorde folk illa. Som lokalpolitiker bor du på samma ort som de som påverkas av besluten som tas.
Under de snart 30 år som gått tycker Johan att han har förändrats, både som människa och som politiker.
– När jag ser läser artiklar från början av min politiska bana häpnas jag över hur tuff jag var. Om dåtidens Johan Birath hade träffat nutidens hade han nog inte gillat honom. Numera är jag nämligen en snäll gammal farbror som värnar om samarbete. Det handlar om att ge och ta. Det största hindret i politik är prestige och att man låser sig i olika frågor.
Trots att han i alla val sedan 1998 fått flest personröster i Boxholm har han aldrig varit kommunalråd.
– Egentligen vet jag inte varför det har blivit så. Samtidigt har jag haft en avundsvärd position. Jag har varit vice ordförande under tre olika kommunalråd. Jag har sluppit att bära huvudansvaret, men ändå varit med och påverkat som bollplank och rådgivare.
Att Johan är en person som många förknippar med Boxholm är inget han tänkt så mycket på.
– Jag har aldrig sett mig som kändis. När folk tittar på mig tänker jag fortfarande att det måste bero på att jag har gylfen öppen eller att jag har en köttbit mellan tänderna. Efter att jag hade varit med i Hjärnverket på tv var det många runt om i Östergötland som visste vem jag var.
Det var i mitten av 90-talet som Johan blev en stående gäst i Hjärnverket. Han minns att det pågick en debatt om järnvägen. Han var ung och arg och blev inbjuden som veckans gäst i ett tv-program som leddes av Ulf Holmertz.
– Holmertz fick en idé om ett caféprogram där han ville diskutera aktuella frågor med en panel. Då tänkte han att den där ”tokstollen” kan vara med.
– Jag har skrivit autografer och kramats på fotografier. Jag tror det handlar om att jag är en vanlig person, men att jag säger det många egentligen vill säga.
Johan tror inte att det politiska system vi har idag kommer fungera i framtiden.
– Folk är enfrågemänniskor som tänker i projekt. De skulle aldrig sälja sin själ till ett och samma parti i 30 år. Fler byter parti och många bestämmer sig i vallokalen på valdagen vilket parti de ska rösta på.
– Jag är pessimist när det kommer till folkrörelsernas framtid. Förr slogs man om att vara fanbärare på första maj, nu kan vi inte fylla platserna i kommunfullmäktige. Människor idag vill inte gå med i ett lag. Partier bygger på att många vill vara med.
Som vi skrivit om tidigare sker stora förändringar inom lokalpolitiken i Boxholm. Johan Birath är en av flera som lämnar över den politiska stafettpinnen till yngre förmågor.
– Det innebär en nystart och ungdomlig entusiasm. Det blir nya ögon som ser på ett annat sätt.
Och Johan kommer att få tid över till andra intressen.
– Så fort pandemin är över kommer jag fortsätta resa runt och föreläsa i bygdegårdarna. Jag vill även engagera mig i att det kommer tillverkas ost i Boxholm även i framtiden. Jag kommer fungera som inspiratör, bollplank och ambassadör i ostfrågan.
– Jag är medveten om att jag har balanserat på gränsen i mitt engagemang kring Boxholms mejeri, men som politiker måste jag stå upp för min hembygd. Jag är stolt att vi lyckats rädda ett mejeri som annars skulle stått och förfallit. Om min politiska karriär började i moll så känns det som den slutade i dur.
Hur känns det att sluta med politiken?
– Jag har inte hunnit känna efter än. Jag har levt länge som politiker och det kan bli svårt att släppa helt. När jag var liten födde jag upp kaniner. Det hände att jag drömde att jag hade glömt att ge dem mat. Nu kommer jag drömma om stora kommunala underskott istället. Jag kommer sakna att inte vara med i hetluften och att inte veta om vad som är på gång.