För att gå rakt på sak. Jag lovar att aldrig någonsin mer sjunka så lågt som människa att jag felaktigt påstår att raksträckan på Söderleden i Boxholm (vägen till Malexander) i folkmun kallas för "Lång i syna".
Detta oförlåtliga misstag och nedriga knogjärnslag mitt i garnityret på folkmunnen gjorde jag mig skyldig till i en artikel i denna tidning 18 december.
Sedan dess har folkmunnen blött, ymnigt och otäckt, och jag kan bara ömkansvärt skrika ut min förtvivlan över vad jag ställt till med och komma sättandes med små ynkliga och otillräckliga plåster på såren i form av ett par dagar försenat nyårslöfte.
Om att jag aldrig, aldrig, aldrig mer ska göra om detta!
Raksträckan heter "Långe syna" och ingenting annat och det borde jag, inser jag med pannan sprängfylld av ånger, ha vetat efter att ha bott i Boxholm i mer än 20 år.
Jag ska inte skylla ifrån mig , men i min ursprungstext skrev jag "Långa synen". Denna text kom av en tillfällighet under ögonen på en infödd Boxholmsbo, Daniel på Ica, och via en mellanhand, Johan på Ica, icke infödd Boxholmsbo, blev jag upplyst om att jag skrivit fel, att det heter "Långe syna" och inte "Långa synen".
Nu uppstod ett missförstånd, ett hörfel om man så vill. Jag tyckte vederbörande sa "Lång i syna" och muttrande protesterade jag mot vad jag ansåg vara en etymologisk förvanskning av kalla (asfalt)fakta.
Men jag fick ge mig, Johan var bestämd med att Daniel hade sagt att det heter "Långe syna" (fortfarande fick jag tyvärr det till att jag hörde "Lång i syna") och då gav jag mig.
Jag tänkte i min enfald, och något road, att det är tydligen fler än jag som åkt fast för fortkörning på denna raksträcka och blivit lång i synen när konstapeln vinkat in en på avtagsvägen där det står kyrka.
Jag fick ett elände dagen efter att "Lång i syna" så oturlig slunkit in i tidningen. Redan halv åtta på morgonen, när jag skulle uträtta ett snabbärende på kommunkontoret i Boxholm på vägen till jobbet i Mjölby, mötte mig kommunens administrative chef Ingemar Nordström i foajén.
Han sa: "Det heter inte Lång i syna . . ."
Sedan fortsatte det så hela långa dagen. Folk hejdade mig på gatan och gav mig språkliga uppsträckningar, det skickades mejl och det ringdes.
Äntligen, tänkte jag, när jobbet var slut. Nu ska jag väl ändå kunna lämna den där förbaskade raksträckan bakom mig som förföljt mig hela dagen.
Jag tog träningsbagen och åkte till Vivåsen, den nya motionsanläggningen vid Boxholms skidstadion, för att ge mig ut och springa. Jag öppnade dörren till omklädningsrummet och jag hinner inte stiga in förrän jag hör Pär Andersson bräka i på riktig boxholmska:
"Dä hete inte Lång i syna, dä hete Långe syna".
Johan Birath hörde givetvis av sig.
"Jag blev onekligen lång i syna när du i dagens ÖC kallade Långe syna för Lång i syna", började han sitt inte helt igenom kärvänliga elektroniska brev.
Nåja, Johan hade inte bara snubbor att komma med utan också intressanta saker att berätta. Han nämnde i brevet att när nya Söderleden byggdes 1973 blev det en ännu längre raka än förut och den kom skämtsamt att kallas för Längre syna, men att det namnet aldrig satte sig hos allmänheten.
Att "Långe syna" däremot satt sig betvivlar jag dock numera inte ett ögonblick . . .