Minskningen av platser i särskilt boende väcker starka känslor. Det visade fullmäktigedebatten i går kväll.
I Boxholms budget för nästa år förutsätts det att antalet platser i särskilt boende (ålderdomshemsplatser sas det för många år sedan) minskas från 67 till 57.
Denna sakfråga blev den enskildhet i budgeten som diskuterades mest i den två timmar långa debatten.
Det intryck som ändå gavs är att politikerna är mer eniga i frågan än vad de olika ståndpunkterna ger sken av.
-- Det här känns som det viktigaste inlägget någonsin i mitt politiska arbete, sa Anna-Karin Kindgren (c), när hon gick upp för att tala emot nerdragningen och påminde om att bara för några år sedan fanns det 147 platser i särskilt boende.
Hon fattar inte bara hur ekvationen ska kunna gå ihop med den ytterligare minskningen nu. Hon tänker på utfästelserna att nerdragningen ska ske i en takt så att inte några gamlingar kommer i kläm, och hur blir det då en besparing?
-- Vi har ju redan i dag tre personer som har väntat minst 1,5 månad er på plats i särskilt boende och som vistas på korttidsboende i väntan på att få plats. Sedan har vi tio personer som klarar sig hemma enbart tack vare anhörigstöd och för åtminstone tre--fyra av dessa personer är det på gränsen att de klarar sig hemma, sa hon.
Arne Samuelsson (s) ogillade centerns höga svans-föring i denna fråga.
-- Ni har år efter år stått här i talarstolen och kritiserat socialnämnden för att den inte våga ta några obekväma eller smärtsamma beslut. När vi så tar det här beslutet, som inte varit roligt att ta men som de ekonomiska omständigheterna tvingat oss till, så vänder ni ryggen till och säger att det här får andra ta ansvar för.
Levi Eckeskog (kd) tyckte att de stora ingrepp som redan gjorts i särskilt boende skulle utvärderas innan man gör nya ingrepp och partikamraten Marianne Hörling (kd) betonade vikten av att det inte ska vara ett vågstycke att bli gammal.
-- Självklart ska det vara en rättighet att bo kvar hemma så länge som möjligt, men det får inte bli en skyldighet. Det kan lätt bli så, inte minst när äldreomsorgens personal övertygande berättar om alla dess fördelar.
-- Vi har många gamla människor som bor kvar i sina hem utan att vilja det. När krafterna avtar känner de sig otrygga och utlämnade och vet inte hur de ska göra, det kan gälla någonting så enkelt som att ta fram något ur kylskåpet, sa Marianne Hörling.
Per-Arne Larsson (s) tyckte att det lät från talarstolen som att den politiska majoriteten i kommunen misshandlade de äldre. Han nämnde om ett besök han fått på kommunkontoret av en man som ville säga att Boxholm har den finaste äldreomsorgen i hela Östergötland.
-- De flesta vill ju i regel bo kvar hemma i det längsta, sa han och påminde om att både bostäderna blivit bättre och hemtjänsten utbyggd.
-- Men vi ska inte ta bort möjligheten till särskilt boende för någon enda människa som behöver det, över min döda kropp att någonting sådant kommer att ske, fastslog han med så starka ord att de borgerliga nästan fick hämta andan innan de kommenterade hans deklaration.
Johan Birath (s) var arg.
-- Här förekommer ohemula påstående om socialdemokraters inneboende ondska och att vi sätter ut våra gamla i kylan. Rädda kan människor bli, men inte för att de inte får den omsorg som de behöver, utan för att överdrifterna staplas på varandra, sa han i ett indignerat tonläge.
Budgeten klubbades igenom med reduceringen av platserna i särskilt boende.
De borgerliga vare ense, liksom socialdemokraterna. Vänsterpartisterna avstod från att rösta, de har velat ha en skattehöjning för att slippa bland annat denna debatterade platsminskning.