-- Nu gick det bra den här gången, säger kvinnan som är förvånad över polisens agerande. Men det kunde ju ha slutat allvarligt.
Det var i tisdags kväll som kvinnan och en manlig bekant satt i kvinnans lägenhet och drack öl. Så småningom blev mannen otrevlig och aggressiv. Kvinnan kände sig hotad och bad mannen att gå. Han vägrade. Då ringde kvinnan polisen.
-- De sa att en patrull skulle komma om 40 minuter, säger kvinnan.
När 40 minuter av fortsatta gräl gått kom ingen patrull - men ett telefonsamtal från polisens kommunikationscentral.
-- Det var en polis som bad att få prata med killen som var hos mig, berättar kvinnan.
Mannen gick med på att ta telefon. Och när kvinnan fick tillbaka telefonluren fick hon beskedet av polisen att patrullen inte behövde komma, för mannen hade lovat att gå därifrån.
-- Vi blev så paffa båda två att vi började gapskratta, säger kvinnan. Så vi blev sams igen, men det kunde ju ha slutat annorlunda. Att han ska gå ut kan han ju säga till vem som helst.
Kvinnan har tidigare bott i Linköping, och då varit i liknande situationer.
-- Då kom det alltid en patrull direkt, säger hon.
Ingvar Lilja, chef för ordningspolisen i länet, håller med om att chansen hade varit större för kvinnan att få hem en patrull om händelsen inträffat i Linköping och inte i Boxholm.
-- Men även i tätorten kan det hända att vi inte kan åka ut på såna här ärenden. Vi har 200 utryckningar per dygn på vardagar, och måste helt enkelt prioritera våra resurser. I det här fallet visade det sig att man bedömde rätt, och jag förstår att man försökte lösa det den här vägen.
Men hur avgör man per telefon hur hotande en situation är?
-- Det är ett svårt jobb, som kräver både människokännedom och vana vid polisarbete. Därför har vi folk som inte gör annat än att ta emot anmälningar från allmänheten. De kan rådgöra med högre befäl om situationen kräver det, säger Ingvar Lilja.
Borde inte polisen åtminstone ha ringt en gång till för att försäkra sig om att mannen verkligen lämnat lägenheten och att inget allvarligare hänt?
-- Tänk på det förändrade läget: nu visste mannen att vi visste. Det ska väl vara en fullständig vettvilling som begår ett allvarligt brott efter att vi pratat med honom.
Att ta hand om den här typen av fall per telefon är varken vanligt eller idealiskt, enligt Ingvar Lilja.
-- Att vara på plats är alltid bäst. Men det är inte alltid det går.