Norén klampar vidare
Karl-Johan Norén
Reporter
Det är inte så mysigt att vakna och göra upptäckten att alla husets element är stendöda när det är 18 minusgrader ute.
Hustrun, ändå något praktiskt sinnad, hade dessutom åkt på sportlov.
Det blev att ringa på rörmokare Jan-Axels mobiltelefon.
"Jag är på Storgatan. Jag kommer om fem minuter", lät han meddela kort och koncist.
Genast ska här sägas att han höll inte vad han lovade.
Det tog sju minuter . . .sedan konstaterade han snabbt att en shuntventil hade sett sina bästa dagar.
Infrastruktur talas det mycket om. Miljon- och miljardprojekt hitan och ditan. En god infrastruktur kan vara att få tag på en hantverkare i rimlig tid. Inte behöva vänta i två månader extra utan i två minuter extra.
Det tillhör den goda infrastrukturen på en mindre ort.
Bredband tillhör den onda. Trodde jag länge.
Innan det ordnade sig.
På Dalen i Boxholm blev vi lovade att få bredbandsuppkoppling med fiberoptik till slutet på året. Det fick vi också, men inte det året som det var tänkt . . .
Rökby (= där rök 750 000 kronor på en vd som skulle betalas för att han slutade innan han nätt och jämnt hunnit börja) hade väl annat att tänka på än att blåsa bredbandsfiber. Det hade gått på andra blåsningar.
Eller är det Bökby det heter? Det är bökigt att aktivera bredbandsnätet, men när det väl är gjort får man medalj. Brons står det på min beställningskopia.
I ett helt år strulade det alltså innan jag fick mitt bredband. Otäcka och blodtrycks-höjande brev som detta damp det ner i brevlådan under den tid jag kallade Vökby (som bredbandsbolaget faktiskt heter) för Wokby, eftersom det tycktes vara en enda wokgryta av alltsammans.
"Vid tiden för blåsning av fiber till din fastighet har vår entreprenör stött på hinder som till exempel isproppar, skräp i slang, böjd slang eller för lång sträcka från fastighet till brunn för att kunna blåsa fiber med mera."
Vilka mardrömmar utlöste inte detta.
Jag (med tummen mitt i handen alltså) drömde om att jag inte hade grävt tillräckligt brett -- för ett bredband -- och att det låg en massa grovtuggad fibertråd och tryckte som ett nystan i någon böj.
Stopp i avloppet helt enkelt.
Allt sådant är nu glömt och förlåtet.
"Bredbandsleverantörer håller inte vad de lovar", utropades det i en rubrik i Corren för ett par veckor sedan.
Det gör de visst det.
Bara man har tid, tålamod, tonåringar som tvingar en att inte ge upp, samt förmåga att förtränga mardrömmarna . . .