"Såsom i himmelen" men med bättre slut

Nu flyger Ekeby-Prismakören från Skavsta till Treviso inte långt från Venedig. I gondolernas och kanalernas ska kören framföra Vivaldis "Gloria" och andra mästares körverk i fantastiska lokaler.

Ogniastikyrkan, Santa Maria Formosakyrkan, San Bartolemeumkyrkan och Ca Rezzonicopalatset - alla väntar de på den blandade kören från Boxholm.

- En drömresa. Det känns precis som i "Såsom i himmelen", säger tenoren Örjan Sandberg, körens ordförande.

Hm, hm, hm. Dog inte dirigenten i den filmen när kören kom ner på kontinenten?

- Ja, men jag klarar mig. Vi har ju läkare med oss, bryter körledaren Anders Nyström in och brister ut i ett skratt bredvid sin körordförande som just råkar vara doktor.

Det är torsdag kväll och det övas i Boxholms församlingshem sista gången före avresan. Anders Nyström ger på sin omisskännliga Tranåsdialekt klara och otvetydiga instruktioner samtidigt som han pushar på eller slår av mitt i en sats.

Anders verkar kunna kombinera detta med smittande entusiasm och torr saklighet på ett bra sätt. Han har lett kören i 20 år och sett den växa.

- Sedan kommer tenorerna. Ni hinner, ni hinner. det är inget bekymmer, hojtar han.

Kören har bara ett fåtal pensionärer fastän den rymmer nästan 50 personer. Inget vanligt mönster för en kyrkans kör i ett mindre samhälle.

Annat var det när Elisabeth Vistrand Ottosson började i kören år 1990. Då stack hon ut som 26-årig småbarnsförälder i en kör som dominerades av pensionärer.

Elisabeth minns speciellt en körresa norröver då hon delade hotellrum med en robust, gladlynt och äppelkindad pensionär, Elsa Ekström. Hon väckte Elisabeth med sin morgongymnastik kl 6 på morgonen.