Det är Pär-Olov Turesons gamla dröm som blir till verklighet. Han fyller 80 i höst, och nästan lika länge har han hört berättelserna om Skogs-Sara och funderat över hennes öde.
– Jag gick i Österskogen utanför Boxholm som barn och tittade efter hennes koja, berättar han. Det talades mycket om Skogs-Sara, en del var sant och annat var sägner och historier.
Det är Birgitta Wigforss som regisserar. P-O Turesson har jobbat med henne tidigare och ett antal krönikespel har det blivit. Skogs-Sara har dykt upp här och där i historierna och nu blir berättelsen om hennes liv till film. Carl Tryggers stiftelse, föreningen Krafttaget och P-O Tureson finansierar, och totalt är bortåt 60 personer inblandade i projektet.
– Det blir jättebra, säger P-O Tureson förnöjt.
Han har med sig festis till alla barnen som får paus när de tagit om en scen med repliker minst sex gånger. En bildörr slår igen i närheten, bilen kör och motorljudet förstör alltihop. Sedan är det solen som går i moln och ställer till det.
– Man kan inte växla mellan strålande solsken och mulet väder hur som helst, förklarar Kent Lamberg som sköter kameran. Nu får vi vänta.
Dagens inspelning genomförs på Pålsbo äng, en av de vackraste platser man kan tänka sig.
– Vi har hittat fantastiska ställen, berättar Birgitta Wigforss, filmen kommer att präglas av otroligt vackra bilder. Nyss var vi i Rumskulla i Småland, i Vadstena, Tranås och Ekeby och vi har både tidstypiska miljöer och massor med spännande historia.
De historiska smådetaljerna ska vara rätt, det vill Birgitta Wigforss vara noga med.
– Men vi låter filmen bli en fantasifull berättelse som bygger både på verklig dokumentation och på historierna, skrönorna och skvallret. Det är otroligt att en enda människa kan ge upphov till så mycket!
Skogs-Sara föddes i Rumskulla 1842 men tog sig av någon anledning gång på gång de sju milen till Boxholmstrakten för att bo i en koja. Trakten är mycket otillgänglig.
– Så långt bort från människor som möjligt, säger Birgitta Wigforss. Jag tror att hon helt enkelt ville vara ifred.
Solen skiner igen, det är dags att fortsätta barnens samtal på ängen. Nu går det bättre.
I höst ska filmen vara färdigklippt. Tanken är att visa den på alla biografer i trakten.