Sångarbrödernas 30-talet medlemmar var med på planet, som startade från Arlanda, men på hemresan landade i Boxholm.
Ett bra sätt att dölja amatörism är att jobba med rekvisitan. Sångarbröderna gjorde det utomordentligt. Massor av utstyrslar, både över och under bältena, fick publiken att stortrivas.
Föreställningen fick undertecknad att tänka på högskole-spex, det vill säga då det inte fick förekomma några kvinnor i ensemblen. Alltså gällde det för männen att klä upp sig (spöka ut sig) till dessa roller.
Boxholm finns det gott om män, som är bra på kvinnoroller. Marcus Berminge hade i föreställningen "Nisse P. -- på turné" en jobbig, men tydligen rolig uppgift som flygvärdinna. Stig Carlsson gjorde "Stina Grimme" med heder.
Och så, förstås, redan i rubriken nämnda Afro-hitoditetrion. Skrudade till gapskratt äntrade Jonas Ingschöld (Blossom), Ulf Bergwall (Kayo) och Olle Strömberg (Pilar) scenen och fullständigt förförde publiken med sin play back-version av schlagervinnarlåten "Never let it go".
Publiken på lördagens första föreställning tände och gav sitt bifall i sådan mängd, att efterföljande nummer var tvunget att senareläggas lite. Då är det en bra revy.
Undertecknad Linköpingsbo hittade ett annat glädjeämne i programbladet. Massor av företag i Boxholm finns med bland annonsörerna. Så ska det också se ut.
Lokala poänger serverades under resans gång av Lars Andersson och Sten Nilsson. Birath/Larsson-affären naturligtvis, men jag känner exempelvis inte till "Roger på banken".
En annan utsocknes värdering är följande: 80 kronor per biljett är ett vrakpris för en sådan här föreställning. När jag frågade hur många föreställningar som var planerade, så blev svaret tyvärr: "Bara två".
Se till att Afro-hitoditenumret kommer med i nästa tävling om årets bästa lokalrevynummer.