- En läkare på sjukhuset sa till mig när jag hade vaknat upp, "att du får nog bereda dig på att sitta i rullstol resten av livet", men det ville ju inte jag.
Vi träffar Börje Engdahl i gamla kallvalsverket i Boxholm, en industrilokal på hela 5 800 kvadratmeter som Börje var ensam ägare till när olyckan hände. Hyresintäkterna bidrog till hans försörjning jämte egen maskinkonstruktion.
I dag ägs lokalerna av Båtgaraget i Boxholm AB, ett bolag som Börje Engdahl och Jonny Lagg har ihop. Den senare har också en enskild firma i dessa lokaler som Börje Engdahl arbetstränar i två timmar om dagen.
Det ser lite stelt ut men blicken är fast och Börje, 63, berättar lugnt och osentimentalt om sin situation.
- Jag får inte arbetsträna i det företag som jag själv är delägare i. Varför begriper jag inte. Jag har fått till svar att det bara är så, säger Börje.
Annars tycker han att handläggarna på Försäkringskassan varit jättebra.
- Deras läkare har inte tyckt att jag skulle kunna börja arbetsträna, och tittar man på mina röntgenbilder är det inte så svårt att förstå att läkaren kommit till den slutsatsen. Så jag har fått ta i lite för att de ska fatta att en person som jag som varit arbetsnarkoman i hela mitt liv blir galen av sysslolöshet.
Börje Engdahl låg på sjukhus i två veckor efter olyckshändelsen och när han kom hem var det en maxprestation att ta sig till toaletten utan hjälp. Någon rullstol satt han aldrig i utom korta stunder på sjukhuset. Hemma hade han en rullator att hålla sig i.
Två ryggkotor hade gått rakt av, två var ihoptryckta, och så på detta blödningar och frakturer i hjärnan.
Olycksoffret gjorde framsteg undan för undan, att vara gift med en sjuksköterska var inget handikapp, och gamnacken rätade upp sig. Efter framsteg i ett års tid tycker Börje att det blev stagnation i tillfrisknandet. Nu är han inställd på att inte blir mer återställd och accepterar med tacksamhet livet som det är.