Ordet fritt
Kära Per-Arne Larsson (s), vitsen med att tillskriva regeringen i vårdnadsbidragsfrågan, är att säga dem: "Hallå vi i Boxholm tycker annorlunda, låt oss prova detta."
Om tillräckligt många säger till, så låter regeringen någon eller några kommuner prova. Alla socialdemokrater tycker faktiskt inte likadant.
Oavsett om jag är mammaledig, pappaledig eller arbetslös så har barnet rätt till 15 timmars kommunal barnomsorg per vecka. Alltså borde det inte vara ekonomin som sätter stopp för ett vårdnadsbidrag, för den som är arbetslös eller föräldraledig bidrar ju inte med så mycket skatteintäkter.
En förskoleplats kostar kommunen cirka 90 000 kronor per år (plus minus 20 000 kr beroende på kommun). Är barnet där 15 timmar per vecka borde det bli ca 1/3 av 90 000 kr , ungefär 30 000 kr per år, för oss kommuninvånare att betala.
Nu säger jag så här till Per-Arne Larsson: "Jag skickar inte min son de 15 timmarna per vecka som jag har rätt till, men jag behöver 25 000 kr per år för att kunna betala mina räkningar, båda gör vi en bra affär. Vi kan betala våra räkningar och ge vår son den uppväxt vi tycker är lämplig, och du kan spara lite pengar." Om man som politiker anser att föräldrarna själva är kompetenta att avgöra var barnen ska tillbringa sina första år, bör man säga sin mening på kommunfullmäktigemötet, oavsett partitillhörighet.
Nyheterna informerar oss ofta om det ökade våldet i samhället. Kan man kanske se sambandet med överfulla förskolor, där den duktiga förskolepersonalen inte hinner med normer och regler?
Förresten är det väl inte förskolepersonalens uppgift, utan vår uppgift som föräldrar att fostra våra barn, men när har vi tid med det? Vi får ju inte ens träffa våra barn, enligt dagens familjepolitik. Barnen är vår framtid och grunden för samhällets rikedom, de är det viktigaste vi har och är värda det bästa. Alla barn och föräldrar är och tycker olika, men är lika mycket värda. Vilken barnomsorgsform som är mest lämplig för barnen är föräldrarnas sak att bestämma, genom valfrihet.