Barberaren Anders Hylén klippte till när teaterchansen kom.
På söndag kan ni se honom i Mjölby hembygdsgård som Josefsson, den slisk-ige kapitalisten och kvinnoförföraren i "Söderkåkar".
Anders Hylén har klippt håret på Boxholmare i 35 år.
Och så är han biltokig.
Nu vet också sommarens teaterpublik att han inte har några hämningar. Åtmin-stone inte på scen.
Ända sedan Anders fick körkort som 18-åring har han tävlat i bilsport: rally, rallycross och på senare år banracing.
De två senaste somrarna har det dock bara blivit sporadiskt tävlande i historisk racing med standardbilar som han numera brukar lägga all sin fritid på under sommarhalvåret.
Den mer än 40 år gamla Amazonen har fått stå. Föraren har tagit ut svängarna själv. På teaterscenen. Utan störtbåge men med en säker "kartläsare" i regissören Birgitta Wigforss.
-- Jag hade aldrig varit i närheten av detta med att spela teater förrän jag blev tillfrågad om att vara med i krönikespelet om Boxholms historia förra året. Det hade nästan inte ens funnits i fantasin, deklarerar Anders.
I krönikespelet handlade det om sju olika roller för Anders, korta inhopp i lite av en nummerrevy som också var tidskavalkad.
I klassiska "Söderkåkar" har Anders bara en roll, men nu handlar det om en sammanhängande handling.
-- Mycket lärorikt. Jag har fått inblick i en helt ny värld. Jag ser på teater, film och annan kultur med helt andra ögon nu, berättar han.
-- Att det ligger så oerhört mycket arbete bakom förstod jag inte tidigare. Jag trodde att det mycket mer handlade om talang och fallenhet.
Att Anders blivit teater-apa ska inte skyllas på ett bananskal. Nej, Anders halkade in på ett dansgolv i stället. Han lärde sig salsa på en kurs hos Birgitta Wigforss och de har också träffats i andra danssammanhang. Dans är ett gemensamt motionsintresse som de har.
Anders hade några gånger lite skämtsamt sagt till Birgitta att hon fick höra av sig om det var så att hon saknade folk i sina olika teaterproduktioner.
Så plötsligt en dag när ett tiotal tvättäkta amatörskådisar från Boxholm trummades ihop med ett gäng halvproffs från andra orter, samt de två professionella skådespelarna Ewa Carlsson och Hanna Carlander, så fanns Anders med. Det var på midsommardagen förra året.
-- Det var till att börja med svårt att se helheten, det var ganska rörigt och lite splittrat för mig med mina sju olika roller. Men vad jag lade märke till var att de med erfarenhet var så oerhört lyhörda för vad Birgitta sa som regissör. Jag tittade mycket på Hanna och Eva under övningarna och frapperades av att de aldrig ifrågasatte någonting utan hela tiden bara gjorde precis som Birgitta sa.
Så småningom förstod Anders att det blev så mycket enklare för honom själv om han tog efter deras beteende.
-- Man måste lära sig att lita blint på regissörens omdöme och det gjorde jag också efter ett tag.
Krönikespelet blev på alla sätt och vis väldigt lyckat.
Så där oerhört sugen på att fortsätta på den inslagna banan var Anders ändå inte. Han har så många andra intressen och vill inte få sin fritid fullständigt uppslukad av amatörteater.
Han vill ju köra bil och även fortsätta med sitt extraknäck, att hjälpa till med förarutbildningen på Mantorp park. Han lär ut säkrare bilkörning för vardagsbilister.
-- Jag såg teatern som en engångsgrej, men kände samtidigt att det skulle vara roligt att vara med någon gång i en riktig pjäs, att få uppleva helheten mer och ha en enda roll.
Så när Birgitta Wigforss återkom på hösten efter förra sommarens krönikespel och förhörde sig om hur Anders skulle ställa sig till att spela i "Söderkåkar" kunde han inte motstå frestelsen.
"Söderkåkar" har getts i sex föreställningar under sommaren. Nu återstår två, en i Mjölby på söndag och en i Linköping helgen därpå.
Denna gång är Anders ensam i ensemblen att vara riktigt grön, men det är inget som har märkts på scen. Correns recensent Bo Borg var entusiastisk till hans insats och regissören Wigforss är det likaså.
Det som Anders tyckte var svårt under repetitionstiden var inlärningen av replikerna. Han hade mycket mer text att hålla reda på än i krönikespelet.
-- Jag blev överambitiös och lade ner för mycket tid på att tidigt lära mig manuskriptet utantill.
-- "Nöt inte bara in ord. Vänta med det, det kommer ändå att bli förändringar", sa de andra. Det blev det ju också och då hade jag svårt att lära om och släppa det som jag redan hade bankat in.