Rita har roligt i boxningsringen

Det är nämligen väldigt frustrerande att möta en boxare som ler och skrattar i ringen. Det vet Rita Wahlströms kombattanter allt för väl.

– Jag ler inte för att retas. Jag tycker bara att det är så himla kul att boxas, säger Rita. Om man kikar på motståndarens ansiktsuttryck under en slagväxling så är det faktiskt svårt att inte le för alla har så skojiga miner.

Rita har tränat boxning i drygt tre år. Hon har gått sex matcher och vunnit fyra.

– Farsan har alltid varit sportintresserad. Han testade boxning och så visade han mig lite och då ville jag också prova.

På den vägen är det.

Rita, då 16 år gammal, gjorde ett besök i boxningslokalen i Mjölby. Där var träningen i full gång och hon kastades mitt in i ett pass.

– Det första jag gjorde var att lyftaupp en tränare och bära iväg med honom.

Hon skrattar.

– Jag vill påminna mig om att det gick rätt bra.

Sin första tävlingsmatch gick Rita i Falken cup i Gävle förra året.

Hon mötte en 17 år äldre motståndare – och vann.

– Jag gav nog mer än hon helt enkelt, det var roligt.

Och bortsett från segern föll Mjölbytjejen för stämningen i lokalen.

– Det kändes mysigt, säger hon. Och det var kul att träffa boxare från andra klubbar och se hur de tränar.

Och hur känns det att vinna?

– Ha ha, det är lite speciellt för mig för jag måste alltid gå på toaletten eftermatchen. Jag tänker inte på om jag vann eller förlorade förrän jag har varit på toa. Sen kan jag glädjas.

Men så har du två förluster?

– Ja, den ena tjejen var smal och lång och omöjlig att träffa. Den andra var bred och kort och det blev stor kontrast mot den första. Jag får helt enkelt träna mer innan jag möter sådana motståndare.

Rita planerar att satsa på sin idrott så länge som hon har tid och lust. När hon är färdig med studierna på Kungshögaskolan i Mjölby vill hon läsa till geograf. Utbildningen finns bland annat i Göteborg.

– Om jag flyttar dit så letar jag bara upp närmsta klubb, säger hon.

Efter Frida Wallbergs otäcka skada i början av sommaren har många kritiska röster höjts om boxningens vara eller inte vara. Men riskerna i ringen är ingenting som Rita tänker på.

– Jag är inte rädd, möjligen för att jag inte ska ha tränat tillräckligt. Jag är aldrig skraj för motståndaren, bara för att min egen prestation inte ska räcka till.

Hon fortsätter:

– Det som hände Frida kan hända i andra sporter också. Idrott i sig är inte riskfritt. De som oroar sig mest är nog föräldrarna.

Rita snörar på sig handskarna för en stunds sparring mot tränaren Daniel Samuelsson.

– Rita kan gå hur långt som helst, hon har helt rätt inställning på träningarna, säger han. Och hon har en fruktansvärd högerkrok. Den skulle jag inte vilja möta i en match.

I december väntar junior-SM. En uppgift som Rita ser fram emot, om det bara finns motståndare. Efter nyår flyttas hon upp i seniorklassen och där finns alltid fler deltagare.

– Man är senior från 19 år, förklarar hon. Då har kroppen utvecklats mer och så har man hunnit träna längre.

Det blir tuffare motstånd?

– Ja, men jag kommer nog att le även om jag förlorar. Det känns så. Alla har sitt speciella matchansikte och mitt är skrattande.