Övers: Helena Böhme

Leopard förlag

Den karibiska författaren Maryse Condé född 1937 är professor emerita vid Columbia University i New York och har skrivit ett tjugotal romaner varav fyra finns utgivna på svenska. Nu har hennes memoarer kommit ut under namnet "Livet utan masker".

Artikelbild

Hon berättar den gripande historien om att vara det yngsta barnet i en syskonskara på åtta från Gaudeloupe. Redan som 16-åring skickas hon av föräldrarna till Paris för att studera. Där möter hon den stora världen med konst, musik, litteratur och kärlek. Hon gifter sig med skådespelaren Mamadou Condé som hon följer med till Guinea. Sedan går hennes osannolika livsresa till fler västafrikanska länder som Ghana, Elfenbenskusten och Senegal. Under åren 1956–1963 föder hon en son och tre döttrar som hon långa perioder lever ensam med.

Hon försörjer sig som lärare i franska och möter en ström av kända och okända politiker och författare som ömsom hjälper eller stjälper henne. Maryse oroar sig ständigt för sina barn som hon märker far illa vid dessa ständiga flyttar mellan länderna. Familjen får uppleva rasismen från afrikanska grannar och samtidigt möta värme och omtanke från oväntat håll. Männens ord är lag men författaren visar på en enorm styrka som kvinna.

Det är en mycket turbulent tid politiskt i de olika länderna. Guinea som varit en fransk koloni övergår till ett socialistiskt styre och Ghanas republik får uppleva en militärkupp då Maryse bor i landet.”Den afrikanska kontinenten gav så många motsägelsefulla bilder”. Hon berättar naket och öppet om sina tillkortakommanden när det gäller sökandet efter kärlek och om känslan av att inte vara en god mor.

Maryse Condé börjar så småningom att skriva ”Varför dikta upp liv, varför dikta upp karaktärer som inte har någon koppling till verkligheten?". Boken är en intressant berättelse om hur en författare blir till i en odyssé av ett dramatiskt och färgstarkt liv i Afrika. Men denna bok hade mått bättre av att minska på mängden personnamn som ibland skymmer grundhistorien och jag skulle önska en större dos gestaltning som ger mer ljus och rymd åt berättelsen.