Ann Josefsson är chef över centrum för kirurgi, ortopedi och cancervård och hon poängterar att det inte handlar om en sammanslagning av klinikerna i sig.
– Vi pratar om vårdavdelningarna. Det är för att säkerställa en patientsäker vård, vi vet att vi har sjuksköterskebrist inom slutenvården och avdelningarna krymper i storlek vilket gör att det blir skörare. Det blir svårare att bemanna och blir sårbart om någon blir sjuk, säger hon. Dessutom får våra medarbetare möjlighet att lära nytt.
LÄS ÄVEN:Sjuksköterskor flyr från onkologen
LÄS ÄVEN:"Vissa saker kan inte placeras ut"
Vad ser du för risker?
– Det viktigaste är att vi arbetar med kompetensutveckling och att man lär känna varandra. Man får inte glömma bort att vi har samarbetat på somrarna de senaste åren, man har tagit hand om varandras patienter. Det är också viktigt att vi ger tid till våra medarbetare och att de får vara med i processen att utforma hur vi ska arbeta och vad det behövs för utbildning. Det är sånt som riskanalysen ska peka på.
Hur ska man hinna med kompetensutveckling till hösten?
– Ja, du... det får man schemalägga, då måste man frikoppla medarbetare under tiden som man har de här utvecklings- och utbildningstimmarna.
Vad tänker du kring att så många sjuksköterskor slutar på onkologen?
– Vi har generellt många som slutar inom slutenvården. Vi har en stor intern rörlighet i regionen.
Ibland kan det bero på arbetsmiljön?
– Det kan det absolut vara.
Att så många erfarna slutar, det måste märkas mycket i verksamheten?
– Det är klart att det gör och det ser vi i hela O-huset. Vi genomför intervjuer med dem som har slutat för att få reda på varför.