Citrusdal är ett litet samhälle som ligger nedsänkt i en dal vid foten av bergskedjan Cederberg på Sydafrikas västkust. Det är två timmars körning till Kapstaden, men från toppen från utsiktspunkten ser man ändå havet en klar dag. Nedanför breder citruslundar, fruktträd och vinfält ut sig. Det är tufft klimat för druvorna, som blir något mindre än på andra platser. Men chefen för vinkooperativet Citrusdal Cellars, De Witt La Grange, försäkrar att i gengäld blir druvorna mer koncentrerade i smaken.
Sedan ett par år tillbaka är fyra gårdar i distriktet certifierade av FLO (se faktaruta) och levererar druvor som används för bland annat det rättvisemärkta vinet Goue Vallei som säljs i Sverige.
Citrusdal Cellars som producerar vinet var det första kooperativet att erhålla den internationella rättvisemärkningen i Sydafrika. I dag finns en handfull gårdar som stoltserar med den välkända symbolen på sina etiketter.
Men att stärka och utveckla arbetarnas roll och inflytande i produktionen är inget nytt i Citrusdal.
- För omkring 20 år sedan startade en grupp odlare en förening, Community Development Association CDA, med syftet att förbättra arbetarnas levnadsvillkor. Men utbildning och utveckling sker inte över en natt. Det tar flera generationer att förändra ett samhälle, säger De Witt La Grange.
Vinindustrin i Sydafrika har genomgått stora förändringar sedan apartheidsystemet vittrade sönder i början av 1990-talet. Flera gårdar har startat olika projekt för att lyfta lantarbetare ur fattigdom och beroende. Men fortfarande är det en industri som domineras av vitt ägarskap och svart eller färgad arbetskraft.
De Witt La Grange tycker att Citrusdal har haft "tur" som började med social utveckling före de flesta andra. När de ekonomiska sanktionerna lyftes från Sydafrika och Citrusdal Cellars började exportera vin till Storbritannien och Holland 1994, lades en premie på alla sålda vinflaskor. Premien gick direkt tillbaka till arbetarna via den redan existerande CDA.
Systemet påminner om det som i dag gäller med rättvisemärktstämpeln, enda egentliga skillnaden är att premiepengarna inte längre får gå till en gemensam pott utan ska delas ut direkt till respektive gård.
- Det finns en viss oro för att CDA går miste om en del pengar. Men samtidigt är CDA en organisation som måste stå på egna ben. I dag tillverkar de fyra rättvisemärkta gårdarna 1,3 miljoner liter vin, endast 300 000 av det säljs under rättvisemärket. Resten buteljeras och säljs under andra märken, säger La Grange.
Anledningen till detta är helt enkelt att efterfrågan av rättvisemärkt vin hittills har varit lägre än den totala produktionen. Men De Witt La Grange hoppas att det under 2007 ska finnas utrymme att rättvisemärka ytterligare tre stora gårdar i trakten.
- Rättvisemärkt vin är ett varusegment som är under utveckling. Våra första år som FLO-certifierad producent var försäljningen av rättvisemärkta viner inte särskilt stor, men nu har det börjat ta fart.
De största marknaderna är i dag Holland och Storbritannien. Tyskland kan bli nästa stora kund, men Sverige ligger efter.
- När vi lanserade vårt första vin i Sverige under våren 2006, sålde 30 000 flaskor slut på några veckor. Det var succé. Men ändå finns inte samma medvetenhet i Sverige för rättvisemärkt vin, som i exempelvis Tyskland eller Storbritannien.
I Sverige finns i dag endast Goue Vallei Cabernet Sauvignon/Pinotage i Systembolagets beställningssortiment. I februari kommer det troligtvis att få sällskap av ytterligare tre viner.
Samtidigt med Goue Valleis lansering, introducerades ytterligare ett rättvisemärkt vin via Systembolaget - även det vinet kom från Sydafrika. Några andra rättvisemärkta viner finns för närvarande inte i Systembolagets listor.
För varje vinflaska som säljs under rättvisemärket, går en viss del tillbaka till arbetarna på gården. Paardekop är en av de gårdar som varit medlem av CDA sedan starten och är i dag även rättvisemärkt. Genom CDA har gårdens arbetare en lång tradition av fortbildningskurser och utvecklingsarbete. Rättvisemärkningen har ännu inte gett några stora summor till arbetarna, men på gården har man en prioriteringslista över saker som man vill göra för premiepengarna.
Jan Vlodman är född på Paardekop och är den tredje generationen som arbetar för familjen van Zyl. Jan Vlodman är idag gårdens förman.
- Vi har en arbetarkommitté på gården där vi tillsammans bestämmer hur pengarna från rättvisemärkningen ska komma att användas. Ett kriterium är att de ska komma alla till del, säger Vlodman.
Han har själv gått ett antal CDA-sponsrade utbildningar, somliga har fokuserat på gården och jordbruket, andra har haft en bättre livskvalitet och mer kunskap om hälsa och hygien, som mål.
- Tidigare var jag bara en helt vanlig arbetare på gården. Kurserna jag gått har gett mig självförtroende och självinsikt. Jag ser nu med helt andra ögon på min roll som äkta man, pappa och anställd, säger Vlodman.
Han står med anteckningsblock i hand och följer förberedelserna inför aprikosskörden noggrant. Stora träbrickor där aprikoserna ska torka, måste tvättas och skapas. På Paardekop skördar man hela året runt, efter aprikoserna är det druvornas tur, sedan persikor, citrusfrukter och rooiboste.
Magrieta Passon som arbetat på Paardekop i sex år förklarar skillnaden mellan den förra arbetsplatsen och den nuvarande.
- Allt är egentligen annorlunda, men framför allt har vi fler förmåner här och bättre standard. Om något i arbetarbostäderna går sönder är det bara att gå till lantbrukaren och tala om problemet, så fixar han det. Så var det inte på den förra gården.
På Paardekop finns även ett daghem som delvis drivs genom CDA. Normalt går mellan 20 och 30 barn på dagiset - kanske några fler när även säsongsarbetarnas barn tar plats i de svala rummen.
- Skillnaden mellan de gårdar som är CDA-medlemmar och andra, är att vi bryr oss om våra anställda. Lantarbetarna på våra gårdar får en utbildning och vi gör gemensamma saker tillsammans med de anställda, säger farmarhustru Hanelie van Zyl.
Med rättvisemärkningen kommer det utvecklingsarbete som redan påbörjats i Citrusdal för 20 år sedan att fortsätta.
- Det som är viktigt är att lyfta upp samhället och fortsätta utvecklingen. I fjol gick 600 personer på någon form av kurs. Folk här kan läsa och skriva i dag, det kunde de inte för tio år sedan. Allting handlar om att skapa möjligheterna för en säker och hållbar utveckling. Kan vi uppnå det, har vi byggt en vinnande nation, säger La Grange.