1917 var första världskriget precis slut, T-Forden hade tillverkats i nio år och skulle komma att tillverkas i tio år till och det skulle dröja mer än 50 år innan Bill Bowerman hällde gummi i sin frus våffeljärn för att gjuta löparskosulor vilket var starskotet för Nike.
Företaget som tillverkade skorna, Converse Rubber Shoe Company, startades 1908 av Marquis Converse. Man tillverkade först bara galoscher och gummistövlar men för att hålla igång produktionen året runt började man också tillverka sportskor i en blandning av gummi och kanvas, ett mycket kraftigt tyg som fått sitt namn efter att det ursprungligen vävdes av hampa, cannabis.
Eftersom tennis var den stora sporten var de första sportskorna från Converse tennisskor, men basket var en sport på starkt framväxt och 1917 hade man tagit fram en basketkänga: Converse All Star, som i det stora hela ser ut precis som skon gör än i dag.
Converse All Star var långt ifrån någon framgång, och skulle kanske aldrig ha blivit det heller om inte en ung basketspelare vid namn Charles "Chuck" Taylor 1918 snörat på sig sina första All Stars. Chuck Taylor var ingen basketgigant utan en medelmåttig spelare i Akron Firestones men han gillade sina All Stars och han hade dessutom förslag på hur de skulle kunna bli bättre. Converse Rubber Shoe Company tog tillvara på den unge mannens idéer och förbättrade greppet i sulan och sidostabiliteten i skon, vilket på sikt fick till följd att basketspelet blev snabbare och attraktivare för publiken.
En tid senare anställdes Chuck Taylor som försäljare. Han må ha varit en bit från ett stjärnämne som spelare men som marknadsförare var han oslagbar. I en Cadillac full med skolådor åkta han USA runt och propagerade för sporten och givetvis glömde inte basketevangelisten att poängtera hur viktigt det var att ha rätt sko...
Under säsongen såg Chuck Taylor i snitt en basketmatch per dag och han sålde skor som ingen före honom. Han fick ingen kommission på skorna, bara sin lön från Converse, och han bodde på enkla motell under sina resor men han klev i gengäld in i evigheten 1923 då hans autograf inkorporerades i emblemet på skons ankelskydd: Converse Chuck Taylor All Star.
En annan parallell till T-Forden är produktutvecklingen. Jag tror att ordet är återhållsam. Den första skon från 1917 tillverkades i svart gummi och brun canvas. Den ersattes med en helsvart, i gummi och kanvas, och en motsvarande i skinn och gummi, också svart. Sedan hände ingenting förrän 1936 då det amerikanska basketlaget fick en helt ny modell med sig till olympiaden i Berlin: Olympic All Star, helt i vitt med blå och röd dekor.
Inte heller under andra världskriget stod gummivalsarna stilla. Chuck Taylor charmade försvarsdepartementet och såg till att ett par Converse ingick i varje soldats utrustning. 1948 kom sedan förändringen som skulle stanna ända tills i dag när modellen med vitt gummi och svart kanvas lanserades.
Och varför ändra på något som fungerar? Under hela efterkrigstiden och fram till 1970-talet använde praktisk taget varenda basketspelare i USA skon. Proffsligan, collegeserien och samtliga USA:s OS-lag. Givetvis ville då också alla med spelardrömmar, för att inte tala om alla basketfans, också ha ett par "Chucks".
1969 blev Chuck Taylor invald i basketens Hall of Fame. Förmodligen hade ingen gjort mer för sporten och helt säkert ingen mer för the Converse Rubber Shoe Company, men bara ett år senare dog Chuck Taylor i en hjärtattack. Nu började också affärerna halta.
Under 1970-talet gjorde nya företag som Reebok, Adidas och Nike inbrytningar i den tidigare så totala Converse-dominansen. Man introducerade nya material i sina basketskor och sponsringen tog fart på allvar med de allra största NBA-stjärnorna som affischnamn för sina respektive skomärken.
Sponsring var ingen stor grej hos Converse - man hade ju Chuck! - och den senaste stora produktförändringen Converse hade gjort var 1957 med lanseringen av den låga modellen, Oxford. Marknaden översvämmades av hitech-skor och på kort tid tappade Converse hela basketmarknaden.
Converse försökte lite yrvaket hänga på hitechtrenden, dock utan framgång, men mirakulöst nog öppnade en ny marknad upp där en annan föll ifrån. Ett par Converse Chuck Taylor blev nu ett uttryck för en alternativ livsstil och unga människor som aldrig satt sin fot på en basketplan började köpa "Chucks".
Nya färger och modeller introducerades, skon utvecklades mer på fem år än på de tidigare fem decennierna, men när man missade skateboardtåget i början på 80-talet och sedan schabblade bort hela extremsportrörelsen hjälpte inte ens det.
Converse hade fått rock n roll-image men man var fortfarande en traditionell sportskotillverkare utan förankring i sportvärlden och reducerad till en nischtillverkare. Efter ett 90-tal märkt av nya felsatsningar och ständiga ägarbyten var konkursen ett faktum 2001. De sista paret Converse Chuck Taylor Made In USA såldes i mars 2001.
Det innebar emellertid inte slutet. Converse köptes upp av Nike 2003 och trots att Nike representerar något helt annat än Converse - tänk er det otänkbara: The Ramones eller Curt Cobain i ett par Nike - så insåg man det marknadsmässiga i att fortsätta tillverka Converse Chuck Taylor All Star. Modellprogrammet utökas för varje år, skorna har studsat tillbaka från avgrunden och säljer nu bättre än nånsin - den svarta höga med vit sula fortfarande bäst. En sak är dock borta för alltid: lukten. När Nike lokaliserade ut tillverkningen från USA till Sydostasien ändrade man på gummiblandningen och den speciella gummilukt som steg ur en nyöppnad kartong med ett par färska Chucks är sedan 2001 bortblåst för alltid.
Olle Niklasson