Man kan lägga ihop alla wegenar, hc andersenar, smörrebröd, rådhusplatser, danska skallar och havsfruar och ändå inte komma i närheten av den lilla byggklossens totala världsherravälde.
Lego själva har emellertid aldrig betonat det danska utan i stället försökt framstå så internationella som möjligt, och så framgångsrika har man varit att många tycks tro att Lego-bitarna är tillverkade i deras egna länder.
Det började med stegar, strykbrädor, pallar och en och annan leksak. Snickaren Ole Kirk Christiansen i danska Billund startade eget 1932 och efter de första två årens diverseproduktion bestämmer han sig för att satsa mer på leksakerna. Han döper sitt företag till Lego, en sammansättning av LEg GOdt. Slumpen ville också att lego betyder "jag sätter samman" på latin men det var inget man fick reda på förrän många år senare.
Efter tio år med stadigt ökande produktion och ett par riktigt populära figurer i sortimentet skapade av sonen Godfred drabbar katastrofen Lego. Fabriken och hela trävarulagret brinner ner till grunden. Och då börjar man tillverka byggklossar i plast...? Nej. Man bygger upp fabriken igen och fortsätter som om inget hade hänt.
Den första plastleksaken tillverkades inte förrän 1947 och var då en liten boll för spädbarn. Viktigare var att man samtidigt investerade i en maskin för gjutning av plastleksaker.
Två år efter bollen hade man nått fram till rektangeln manifesterad i en byggkloss. Den såg ut precis som dagens Legobit och hade samma mått men den var helt ihålig inuti och hade slitsar i sidorna. Framförallt var den en kopia av en engelsk plastbyggkloss från Kiddicraft.
Den engelske leksakstillverkaren Hilary Fisher Page hade experimenterat med plastbyggklossar redan på 30-talet och när produktionen kom igång igen efter kriget fick han patent på en helt ny rektangulär byggkloss med knoppar på ovansidan som låste fast bitarna i varann och slitsar i sidorna där man kunde skjuta in dörrar och fönster. Page fick patent på byggklossen 1947 och hans företag Kiddicraft tog upp produktionen.
När Ole Kirk och Godfred köpte sin brittiska plastgjutningsmaskin 1947 fick man också med några exempel på produkter som kunde tillverkas i maskinen, bland annat några rektangulära byggklossar med knoppar på ovansidan och slitsar i sidorna.
Lego har i alla tider hävdat att man inte kopierat Kiddicraft. Ole Kirk ändrade måtten från tum till centimeter vilket gjorde att den danska byggklossen skilde 0,1 mm i yttermått jämfört med den brittiska och så planade han ut knopparna på ovansidan. Man har varit inspirerad, möjligen, men plagierat - aldrig!
Legobyggklossen såldes från början enbart i Danmark. 1950 gjorde man en liten exportlansering och introducerade den i Skåne men efter en tids nedslående försäljning ger man upp. Faktum är att byggklossarna inte sålde nåt vidare ens i Danmark, och 1953 när man döpte om byggklossen till Lego mursten utgjorde den inte mer än fem procent av hela Legos omsättning.
Vändningen kom på leksaksmässan i Frankfurt 1955 när man visade Lego System som inte bara innehöll byggstenar till hus utan också träd, buskar, fordon och en bensinstation. Nu börjar exporten också ta fart på allvar, och Lego byggs av barn i Danmark, Sverige, Norge, Tyskland, Schweiz, Österrike, Portugal och Holland.
Byggklossarna utvecklas också. Först försvinner slitsen i sidorna på Legobitarna men den stora revolutionen kommer 1958 när rören på insidan presenteras. Före introduktionen av den nya förbättrade Lego-biten var systemet visserligen kreativt men stabiliteten var som de lata grisbrödernas hus. De föll omkull för minsta vargpust. Med rören fick man äntligen Bror Duktig-hållbarhet på sina Lego-konstruktioner.
På Lego är denna uppfinning så betydelsefull att man till och med vet vilket klockslag patentet registrerades: 28 januari 1958 klockan 13:58.
Och den här gången var patentet verkligen deras eget.
Fortfarande utgjordes en stor del av Legos produktion emellertid av träleksaker, men när trälagret 1960 brinner för andra gången är det ingen som bygger upp det igen. Lego är hädanefter en producent av plastleksaker.
Under decennierna som följde kompletterades byggklossarna sedan med nya bitar, med teman och figurer, man öppnar Legoland och lanserar Duplo för mindre barn, men utvecklingen tar också den lilla geniala byggklossen allt längre från sin ursprungsidé. Den moderna Legobiten kan i allmänhet bara fås att konstruera figuren på kartongen, inget annat.
Under 1990-talet hårdnade också konkurrensen från andra spel och leksaker, inte minst hemdatorn. Lego inledde nu ett samarbete med Oracle i ett försök att haka på dator- och tv-spelsmarknaden som fick katastrofala följder. Spelen tog evigheter att utveckla och höll på att tömma Legokassan helt och hållet. Till slut lyckades man samla ihop bitarna och 1999 lanserade man en av sina mest lyckade satsningar: Lego Star Wars. "För mycket längesedan i en galax byggd av små plastklossar..."
Med Star Wars-serien introducerades också ett slags über-Lego: the Ultimate Collection Series. Skitsvåra Lego-byggen med femtusen bitar som föreställde Luke Skywalkers X-Wing eller imperiets dödsstjärna. Byggsatser kostade mycket nya och på grund av den begränsade upplagan byter byggsatserna ägare för tusentals kronor på e-bay. Toppnoteringen för en enda Legogubbe har en Jango Fett som gick för över tiotusen kronor för ett par år sedan.
Barnförbjudet på riktigt hittar man i en källare i Billund där Legos förbjudna arkiv huserar. Där finns ritningar till leksakerna som stoppades från att förverkligas: en godiskatapult, en pappersplansskjutare, en pingpongkanon och ett automatvapen som skjuter Lego-plattor.
Men det är inte bara framtid i Legoland. Citylinjen som är den senaste framgångssatsningen innebär på sätt och vis en återgång till genombrottsåret 1955 med temat taget från en mer traditionell stadsmiljö.
Förutom att hitta på nya leksaker är man på Lego annars fullt upptagen med att processa mot andra tillverkare som gör legolika byggklossar. Det sista Lego-patentet gick ut 1978 och sedan dess har man gjort allt för att förhindra att andra gör det man själva gjorde för 60 år sedan.
Poetisk rättvisa, någon?
Eric Harshbarger har skapat en Mona Lisa i Lego av mer än 30 000 delar. Lite förutsägbart kanske men han har bara använt svart, blå, grön, röd, vit och gul. Mest kända är kanske The Little Artists, Darren Neave och John Cake som skapat legoversioner av andra kända konstverk, bland annat Damien Hirsts Haj i tanken, Salvador Dalis Hummertelefon, Tracy Emins My Bed och Jeff Koons basketbollar.
Neave och Cake modifierar inga bitar, limmar inte och använder bara standarddelar till sina konstverk. Samlingen är utställd på flera prominenta gallerier i England och värderas till 20 000 pund.
Olle Niklasson
Frilansjournalist