Övers: Nina Katarina Karlsson

Historiska Media

Tjugofem år efter murens fall ger nu Historiska Media påpassligt ut en i högsta grad läsvärd släktkrönika om en östtysk familj. "Röd kärlek" är den förledande banala titeln på boken som först publicerades i Tyskland 2009. Författare är journalisten Maxim Leo.

Artikelbild

Leo föddes i Östberlin 1970. Som son till konstnären Wolf och journalisten Anne erfar han tidigt hur den politiska ideologin krockar med familjens verklighet, det är ideliga gräl mellan den upproriske fadern och modern, som är partimedlem. Men utåt får inga frågor ställas och systemet aldrig ifrågasättas. Det är först senare, långt efter murens fall, som Leo på allvar börjar söka efter sanningen om sin familj.

Från sent 00-tal följer så författaren historiens trådar bakåt i tiden. Han berättar om Annes ungdom som hängiven kommunist och hur hennes övertygelse bryts mot den bittra varseblivningen av hur journalistiken enbart är till för att leverera makthavarnas lögner till folket, och om Wolfs uppväxt i det krigshärjade Berlin.

Han berättar om morfar Gerhard, kommunistisk krigshjälte och författare av judisk börd, om farfar Werner som suttit i amerikansk fångenskap efter kriget och som å ena sidan erinrar sig nazitiden med glädje, å den andra officiellt helt förtränger sin dåtida entusiasm för den nya läran.

Det är drivet berättat, dramatiskt och fängslande, också för en läsare utan specialintresse i tysk historia. Maxim Leo berättar om sin familj, men hans iakttagelser är också djupt allmänmänskliga. På ett faktiskt rörande sätt, med en blandning av saklighet, ömhet, sorg och en gnutta nostalgi gestaltar han drömmen som blev en mardröm: DDR, "denna förhoppning, denna förbehållslösa önskan att vara med och rädda världen från det onda". Drömmen som för barnbarnen inte utmynnade i något annat än en stor leda, håglösa klyschor i tabellform, meningslösa förbud.

Så tog det ju också slut, som vi alla vet. Mäktiga är bokens avslutande kapitel där Leo med sitt inifrånperspektiv skildrar upplösningen 1989; den alltmer upphetsade stämningen när Östtysklands folk till sist verkligen tar makten i egna händer.

Och ändå – mitt i segerruset skaver en liten sorg. Att något gick förlorat på vägen. Ja – en dröm. Även om den bara var en illusion.