Den ovanliga transporten gick rakt genom Ekholmens centrum och flera flanörer gjorde stora ögon.
Gamla från Järdalavägens vårdbostad, som förr drevs av Attendo men nu är i Leanlinks regi, fick åka med en utrotningsklassad ras, nordsvensken, i en specialbyggd och handikappanpassad jättevagn.
Bakom tömmarna satt Mathias Stern medan hustru Sanne promenerade bredvid hästarna Zally och Tito, två trygga kusar som är vana vid dylika uppdrag och bland annat brukar tjänstgöra när kommunen ordnar upplevelsedag i Gamla Linköping.
Nordsvensken, sprungen ur de gamla skandinaviska lantraserna och nära släkt med norska dölehästen, är utrotningsklassad.
– Det finns endast 10 000 exemplar i Skandinavien och av dem är bara 5 000–6 000 avelsbara, berättar Mathias och Sanne Stern från Vånga hästkraft som stod för åkturen. Rasen minskar för vart år och det är väldigt ledsamt.
– Det är en härlig ras, konstaterar Sanne där hon står framför Tito, som strax därpå lyckas frusta fram en prickig matta av gräsdregel över hennes röda tröja.
För de gamla blev det inte bara en resa i Ekholmens centrum, utan också en resa i tiden. Doft aktiverar minnet och det finns gott om studier kring hur luktsinnet, som har en gräddfil rakt in i hjärnans emotionella centrum, väcker positiva minnen till liv.
Det beror på att lukt kodas in i oss tidigt i barndomen, övriga sinnen aktiveras senare. Doftminnena blir beständiga och följer oss under resten av livet, medvetet eller omedvetet.
Lukten av piprök får någon att minnas sin morfar, bulldoft påminner om mors veckobak, doften av häst tar en annan tillbaka till bardomens slåttervall.
Boendet har ett 30-tal hyresgäster, alla i behov av rollator eller rullstol, som i omgångar och med hjälp av Mathias trygga arm leddes och skjutsades uppför den långa rampen.
Nu var – i sanningens namn – inte alla gamla superentusiastiska när det stod klart vad som väntade.
En av de första ombord utbrast "Vad är detta för påfund? Jag har åkt häst och vagn i hela livet, det är väl inget att ha. Kör mig tillbaka in!"
Övriga var desto mer nöjda när de satt sig till rätta, hovarnas klapper började ljuda mot asfalten och den ljumma sommarvinden lät hästdoften svepa över värdetransporten.
– Se såna granna hästar, utbrast Ingemar Karlsson, uppvuxen på landet.
– Ja. Och så skönt det här var! Tack, tack, tack sa hans bänkgranne nöjt när färden var över.