Jonny Aira kommer från en renskötarfamilj, men för honom tog livet en annan vändning. Hans mamma förbjöd släkt och vänner att prata samiska med Jonny. Hon ville ge honom en chans till ett mindre slitsamt liv än renskötseln.
Jonny började studera på Linköpings universitet. Före läkarstudierna blev han färdig sjukgymnast och startade sitt samiska rehabiliteringscenter.
- Vi samer prioriterar en annan rikedom än bara pengar. Vi har naturen och kulturen, säger Jonny Aira. Samtidigt har den samiska äganderätten varit stark, men vi har ändå alltid hjälpts åts på många områden.
Ekologiskt, närproducerat och så lite påverkan på miljön som möjligt. Kulturkrocken med det västerländska blir ofta påtaglig för samiska företagare och framgångskriterierna för lycka stavas inte enbart rikedom och berömmelse. Omsättning och avskrivning är ekonomiska termer som samerna har fått anpassa sig efter.
- Andra företag kan på ett ungefär beräkna hur mycket pengar som kommer in under året. Det kan inte vi eftersom naturen styr mycket mer. Det blir en stress eftersom vi också har lån att betala av.
Den samiska ekonomin bygger på flera olika näringar, med renen som den kanske mest centrala. Framgången följer naturens nyckfulla svängningar som sätter villkoren.
Det är status att ha många renar och i Jonnys släktträd finns en man som kallades för Renkungen. Men att fråga en same om hur många renar han eller hon har, är som om vi i söder skulle fråga hur mycket pengar vår granne har på banken. Jonny Aira tycker att det västliga samhället är fyrkantigt och uppdelat. Den samiska ekonomin beskriver han som rund till karaktären.
- Det är ett kretslopp i harmoni med omgivningen. Allt går runt och vi brukar det vi förbrukar, inte mer. Vi har ett slags självhushållning och är mindre beroende av andra producenter för att leva. Det pratas om ekologisk odling, men det synsättet har funnits i årtusenden hos oss samer.
Jonny Aira gör en klar distinktion mellan det samiska och det västerländska synsättet. I västerländska termer kan en renkalv beskrivas som ränta på satsat kapital.
- För oss är en renkalv mer än bara tillväxt. Den är också ett bevis på hur naturen mår.
"Räntan" kan snabbt försvinna. Inte på grund av ett börsfall, utan på grund av en järv eller en björn.
När renskötseln skulle drivas som företag var det många samer som inte förstod varför. De skulle bli beskattade som andra företag och enligt Jonny Aira tvingades samerna från självhushållning till ett kommersiellt förhållningssätt och stordrift.
- Renarna beskattas som en lagervara när de springer i skogen fast vi inte vet om de finns. De kanske har blivit uppätna. Lagstiftningen är inte anpassad efter samiska förhållanden.
Arbetet med renar är mer en livsstil än ett jobb. Jonny vet flera samer som inte orkar eller förstår varför de ska deklarera och blir skönstaxerade i stället.
- Tänk dig alla samegubbar och sametanter som växt upp på fjället så förstår du konflikten som det västerländska synsättet innebär.
Historiskt sett har samerna tagit vara på allt vid en renslakt. Huden har blivit skor och fällar, hjärtat har använts i matlagning. Numera måste styckningen ske på ett visst sätt.
För några år sedan kunde samerna slakta renar ute i markerna. Om de ska sälja köttet, måste slakten numera ske i godkända slakterier och veterinärbesiktigas. Medan tama kor klarar av transporter, blir renarna mer stressade och köttet smakar sämre, enligt Jonny.
- Det är inga problem sett med västerländska ögon. I det samiska blir det konstigt eftersom renarna inte använts för någon industriell stordrift.
Jonny Aira anser att regler skapats utan förståelse för samerna. Numera ska de hålla reda på hur många renar de har och skicka in listor till länsstyrelsen.
- Renarna är djur som rör sig över stora områden. Dessutom går flera olika renhjordar tillsammans ibland. Det är som om jag frågade dig hur många makaroner du har hemma i paketet just nu. Kan du svara på det?
Jonny Airas rehabiliteringscenter startade efter Tjernobylolyckan och cesiumnedfallet var förödande för många renägare.
Priset på köttet blev på bara några dagar noll kronor. Plötsligt kunde samerna inte försörja sig och många blev deprimerade.
- Mitt företagande är lite ofrivilligt eftersom det saknas ett samhällsansvar för samisk hälsa.
Jonnys rehabiliteringscenter syftar bland annat till att förbättra arbetsmiljön för renägarna, genom förebyggande medicin och kursverksamhet. Företaget får statlig ersättning för fem patienter per dag, men han har svårt att neka hjälp och tar ofta emot det tiodubbla.
Framtiden för samerna ser han ljust på, men med fortsatta svårigheter att övervinna.
- Jag tror att hela samhället måste vridas till ett förhållningssätt som är närmare naturen. Och att vinstuttagen sker på naturens villkor och inte tvärt om. Där har det västerländska mycket att lära och utveckla.