Versnissagen genomfördes dagen före öppningen på Skådebanan, med en videoinspelning på Skylten. På Skådebanan fanns ett bord med livsmedelsförpackningar och ett virrvarr av sladdar, som om utställningen inte var placerad. Men jag bedrog mig. Efter kontakt med konstnären fann jag att installationen ägde den största meningsfulla laddning.

Sissi Westerberg har från sin profession som smyckeskonstnär utvecklat en nyfikenhet på våra kroppars förhållande till det som kommer till uttryck i vår tids industridesign. Den som till exempel i livsmedelsprodukter skalar bort de för organismen viktiga essenser som produkterna egentligen innehåller. På bordet finns ett urval av dessa förpackningar som konstnären har ändrat lockomslutningar på. Det känns som om innehållet "jäser" av vilja för att tala om vad det egentligen består av, och samtidigt protesterar mot det omslutande materialet av plast och silikon.

Men Sissi Westerberg går vidare i sin undersökning av denna konfrontation som våra kroppar konfronteras med i vårt syntetiserade västerland.

Artikelbild

"Carnal kitchen" av Cissi Westerberg.

Inför verket "I am open" kryper kropparna samman i en ostrukturerad massa, och vi blir oroligt avvisande för vi har inte kontroll. Vi lyssnar inte till våra kroppar, och blir rädda för allt som vi inte tror oss kunna bemästra, eller i värsta fall manipulera. Det handlar också vår vår rädsla för kaos och ytterst för döden.

Visst är det märkligt att många i dag distanserar sig från sina egna, genom miljontals år, förädlade kroppar, och i stället hänger sig oss åt ett onaturligt manipulerande. I vår vardag liksom inom industrin. Jämför alla de "skönhetsoperationer" som utförs.

Med Sissi Westerberg verk "Longing" synliggörs alla de elektroniskt-biologiskta sladdar som kan ge oss en påminnelse om våra subtila väsen, och samtidigt ge en återkoppling till vårt biologiska ursprung. En starkt engagerande utställning!