Ett träd, några röda hus, utsikter med horisonter återkommer. Här finns en reducerande enkelhet som är en kvalitet i sig. Men han flätar också ibland in enstaka människofigurer summariskt som t.ex. en roddtur under en ”Stilla kväll” i mättat gult. Det skapas alltså stämningar i hans måleri.

Men ibland låter han tyvärr penseln vispa runt lite för mycket och ofullgånget. Penselstråkens tvära avbrott pockar på större uppmärksamhet än vad färgerna kan representera. Delvis beror detta på hans expressionistiska inriktning. Här finns en stark tradition med fina konstnärer som Sven X:et Erixson, Evert Lundquist och Bertil Almlöf. Det är inte alltid lätt att mäta sig med dessa föregångare.

Måleri som ren konstform är både utmanande och berörande. Då och då brukar det dödförklaras, men måleriet överlever alltid. Skönt är det. Och Lars Isacson har modet och viljan att ständigt brottas med problemet att få sliriga färgskalor att samverka. Det är lika svårt som att frambringa musikaliska kompositioner av rang.

Artikelbild

| Lilla stilla kväll.

Han vågar också satsa friskt med klara färgtoner i gult, grönt och blått. Isacson är född i Kisa och återvänder nu efter många år i Nacka. Utställningen Inför landskapet pågår till 27 augusti på Kisa bibliotek.

Återigen får jag anledning att berömma Kisa bibliotek för att sitt utmärkta och separata gallerirum. Det är sällsynt i dag att man låter ett konstrum få finnas kvar. Utställningar gjorda bland bokhyllor blir alltid rörigt. Bildkonsten behöver egna rum.