Hans Åsberg: Ateljémålningar och landskapsskisser

Galleri Skådebanan

Pågår till 6 mars

Artikelbild

Blandteknik. En av Hans Åsbergs "landskapsskisser".

Vid två tidigare utställningar (2000 och 2002) har jag fascinerats av Rimforsakonstnären Hans Åsbergs frigörande spontanitet i sina målningar - det som jag då, i mina recensioner, bland annat fångade upp som en sorts surrealism i Yves Tangues och Francis Bacons anda. Samtidigt upplevde jag att han förmedlade många av sina halvabstrakta, inre upplevda motiv från djur- och växtriket.

Vid denna utställning blir jag helt förvissad om att Hans Åsberg står fast vid sina intentioner om att, som han säger, förmedla sina målningar "utan konkret innehåll eller djupsinnighet". Och framför allt utan föregående "koncept".

I den bemärkelsen finns han kvar i den gamla "romantiska" modernismen, som alltjämt tror på den egna originaliteten (och autenciteten) som det viktigaste för sitt skapande. De "gamla" postmodernisterna, med DN-kritikern Lars O Ericson i spetsen, skulle tvivla på detta..

Men själv är jag alltjämt fascinerad över Hans Åsbergs personligt, kreativa flöde i sina målningar. Även om han inte förnyat sig vad gäller bildspråket, ger han nytt spännande, associativt innehåll åt sina uttryck. De som dessutom i sina kombinationer av spänstiga linjer och färgaccenter i olika skikt känns äkta.

Bland hans senaste "inre landskap" upplever jag djurvarelser som ömsom svävar, vandrar och poserar i universum eller i ett ökenlandskap. Det som gestaltas med plastiskt fria former mot bakgrund av en energiskt bred penselskrift med mörka okrafärger.

I sina landskapsskisser, med bland annat motiv från Bohuslän, är Hans Åsberg mera stillsamt lyrisk. Här påminner hans känsliga linjeuttryck om Hans Hermanssons landskapsteckningar. Samtidigt som horisonter med himmelsdramatik och små accenter av röda hus blir särskilt intressanta för betraktarens upptäcktsfärd i naturflödet.