Projektet har letts av Anders Lindström, forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Det var ett roligt uppdrag. Jag gjorde myggnamnen förra året, så jag tog på mig detta också, säger han.

Totalt har 24 arter namngivits, varav 20 finns i landet. De resterande fyra finns i Europa och kan tänkas dyka upp i Sverige så småningom.

Artikelbild

| Öronfästingen liknar ett litet metallmonster. Den har bara påträffats en gång i Sverige, i örat på en hund som kom från Kalifornien i USA.

En förvånansvärt stor andel av arterna är specialiserade på fåglar, exempelvis trädhålsfästingen, klippfästingen, fågelbofästingen, skarvfästingen, havsfågelfästingen och duvfästingen.

Fågelbon drar till sig parasiter, säger Lindström.

En intressant art är backsvalefästingen. Den övervintrar i backsvalornas bon under vintern. När fåglarna sedan kommer tillbaka från Afrika på våren är den redo.

Andra arter går helst på hundar, smågnagare, igelkottar, får och fladdermöss.

Artikelbild

| Den kortbenta fladdermusfästingen lever bara på fladdermöss och ses därför sällan.

Enligt Anders Lindström kan ungefär hälften av arterna påträffas på människor, men oftast bara i undantagsfall. Bara en art, vanliga fästingen, är ett problem för oss. Den svarar för 99,99 procent av alla fästingbett på människor.