Huset från 1929 i Grytgöl hade läget som Sara och Josef sökte: avskilt men ändå i en del av ett samhälle.
Sara Svensson, 33, och Josef Ackrell, 33, bodde i Norrköping när de träffades och började så småningom längta efter ett torp eller sommarhus.
– Vi var runt överallt i Östergötland, och även mer söderut, under pandemin när hela Sverige ville ha sommarhus och alla budgivningar blev jättedyra, berättar Sara.
Till slut insåg de att de lika gärna kunde köpa ett permanent hus för samma pengar. Och så dök det upp – ett hundra år gammalt hus i Grytgöl som visade sig vara precis vad de letade efter.
– Vi ville ha ett äldre hus, gärna från sekelskiftet eller strax därefter, med bevarade originaldetaljer.
Vissa renoveringar de gjort var mer nödvändiga än roliga: En morgon kort efter inflyttningen vaknade de av att det regnade in på övervåningen och taket fick läggas om.
Sara och Josef drogs till landet och avskildheten, men ville bo för ödsligt. Grytgöl erbjöd allt. Huset från 1929 var i behov av omfattande renovering – men charmen fanns där.
– Om det fanns gamla trägolv, snickarglädje och pärlspontstak ville vi ta fram det. Jag såg framför mig att sätta tillbaka spröjs på fönstren och återställa den gamla stilen, säger Sara.
För att få rätt känsla i badrummen och tvättstugan har de anlitat Finspångsfamiljen Ödman bakom färgbutiken Colorama som hjälpt dem med i princip all inredning.
Sara har alltid gillat 20-talsstilen, inte bara för att den är hemtrevlig och vacker.
– Det är något med vetskapen om att det har bott folk där innan och byggt med gediget virke som håller länge. Vi gillar återbruksgrejen till viss del. Det känns som att huset är tryggt och snällt, det har bott fina människor där som har värnat om huset, säger hon.
Samma dag som paret fick nycklarna började de riva bort laminatgolv och plastmattor på övervåningen och under gömde sig ett furugolv i original. De har sedan dess plockat bort plywoodskivor på alla gamla spegeldörrar, rivit bort plattor i taket och lyckats hitta pärlspont.
Köket är delvis i originalform, med en köksbänk så låg att paret mest använder den som avlastning.
– Det är en chansning varje gång vi river det som någon har renoverat in, men många gånger har man bara lagt material över det gamla, förklarar Sara.
Undantagsfallet är att huset tycks ha haft flera eldstäder som rivits under åren. Sara vill försöka återskapa åtminstone en.
När det kommer till inredningen följer de inte 20-talsstilen slaviskt, så länge helheten och färgerna harmoniserar.
– Vi köper mycket på second hand och i antikbutiker men tycker det är snyggt att blanda in lite nya grejer snyggt och försöka hitta någon balans där. Jag går mest på känsla och det passar ihop på något märkligt sätt.
I många rum har de inrett med moderna möbler som bas – soffa eller säng – toppat med detaljer som kuddar i äldre stil och gamla ljusstakar.
Bland de dyrare inköpen i huset hör kristallkronorna som pryder både sovrum och vardagsrum.
Hennes favoritdetalj i hemmet är soffbordet i glas.
– Det gillar jag starkt. Josef har ärvt det av sin mormor. Vi vet bara att det är gammalt, och modellen dyker upp på finare auktioner ibland.
Soffbordet är Saras favoritmöbel i hela huset.
Vinylspelaren i hörnet är ny men designad i gammal stil.
Bland de dyrare inköpen finns kristallkronorna. I matsalen hänger en från Rejmyre glasbruk som paret gillar lite extra tack vare den lokala kopplingen. Matsalsbordet ramas också in av en annan typ av konst:
– Min mamma har målat en tolkning av en tavla som kom i samband med Free the nipple-rörelsen. Jag satte den i en gammal ram jag ärvt av farmor. Sedan hittade jag en affisch med Astrid Lindgren – och så blev det ett tuttvernissage på väggen, berättar Sara.
"Utan att bli för politisk tycker jag att kvinnor och jämställdhet är viktigt, så det får gärna vara lite tuttar", säger Sara.
Sara har jobbat i flera år som logoped men börjar snart som enhetschef i äldreomsorgen i Örebro. Josef jobbar med trygghetslösningar, också främst inom äldreomsorgen.
Sara växte själv upp i en vanlig 90-talsvilla med en mamma som alltid varit intresserad av äldre hus och inredning. Hon tog med dottern på loppisar och auktioner där Saras egna intresse började växa.
Om Sara tvingades byta tidsepok att inreda efter skulle hon välja att något ännu tidigare och bosätta sig i ett torp från skiftet 1800-1900.
Kristallkronan kommer från Rejmyre glasbruk och paret gillar att få med lokala verk i inredningen.
Det som visade sig vara svårast att återskapa från 20-talet var tapeterna. Sara och Josef har alltid föredragit målarfärg.
– Men när vi började riva hittade vi tapeter som suttit uppe och insåg att vi måste ha tapeter. Det var svårt att välja tapeter och färger, det har nog huset fått bestämma.
Valet till väggarna föll på Boråstapeter som har en kollektion i äldre stil.
Det roligaste för Sara att inreda var utsidan.
– Jag och pappa byggde om verandan och bytte ytterdörr vilket gjorde sådan skillnad. Vi satt hela vintern och skissade, googlade och drömde – och byggde under sommaren. Då har man gått och längtat ett tag.
Sara tyckte att utsidan av huset var det roligaste projektet att renovera.
Fönstren fick tillbaka sina tidsenliga spröjs.
Med heltidsjobb och en ettårig son är det inte alltid bara att renovera när andan faller på. Ändå har de gjort mycket själva. Till större projekt har de anlitat Grytgölsföretaget Thysselius bygg.
– Vi är ganska olika, jag och Josef. Jag får upp en vision direkt, jag såg helheten tydligt redan på visning medan Josef måste bearbeta mer, se inspirationsbilder, få klura lite. Vi kan ha bestämt oss för att lugna oss lite – så river jag ner och börjar tapetsera ändå, säger Sara.
Även om husägarna har kommit långt med förvandlingen är listan på kommande projekt lång. Huset som andas dåtid är Saras, Josefs och sonens framtid.
Sara är född och uppvuxen i Finspång och sambon Josef är från Västervik.
En del riktigt bra fynd har Sara och Josef gjort på Marketplace där folk inte alltid har koll på värdet av föremålen.