Malin Hammer har varit på ridklubben sedan den startades 1998. Idag är hon ridskolechef och hästarnas hälsa är alltid i fokus.
Idag är över 10 procent av Överums hästsportsförenings medlemmar hemmahörande i Åtvidaberg. En tydlig ökning har skett de senaste åren och anledningarna är många.
Ridskoleutbudet har minskat i Åtvidaberg samtidigt som föreningen i Överum erbjuder möjligheter som lockar fler hästsportintresserade dit.
Malin Hammer har varit med sedan ridskolans i Överum startade 1997 och är ridskolechef sedan många år.
– Det handlar ju både om att utbudet i Åtvidaberg har minskat och att vi försöker göra ett bra jobb hos oss. Här är alla lika viktiga och vi är noggranna med säkerheten. Våra hästar är trevliga och vi är ganska prestigelösa.
Malin Sandberg och dottern Meja kommer från Åtvidaberg. De sökte sig tidigt till Överums Hästsportförening och är glada att fler söker sig hit.
Malin Sandström från Åtvidaberg och hennes döttrar började rida i Överum för flera år sedan.
– Vi kände att vi ville vara någonstans där både jag och tjejerna kunde rida. Dessutom hade vi hört mycket gott om ridklubben.
Idag rider de både lektion och är fodervärd åt en ponny i stallet. Malin tycker att de lite längre resorna vägs upp av allt man får istället.
– Det är ett så bra tänk. Hästarna är snälla och man är rädda om varandra. Det tycker jag är viktigt både för mig och mina döttrar.
Malin Hammer håller själv i alla lektioner på ridskolan förutom en dag i veckan. Även barnridningen försöker hon ha då och då.
–Jag vill ju se de yngre ryttarna också. Annars blir de bara ett namn på ett papper och jag vill ju att de ska vara här länge.
Under barnridningen tillhandahåller ridklubben ledare och hästarna är färdiga när barnen kommer för att inte lägga något ansvar på föräldrar som inte har hästvana. För ledarna som hjälper till under terminen väntar sedan ett ridläger under sommaren som belöning.
– Här får alla hjälpa till. Även fodervärdarna får jobba genom stalltjänst istället för att betala. Det ska finnas möjlighet för alla att vara både fodervärd och gå på ridläger även om man inte har pengar till det.
Här ordnas tävlingar regelbundet, helst var sjätte vecka.
– Det är ju massor av jobb men det är en tjänst för eleverna som får tävlingsvana. Det är mycket jobb, men det är viktigt att kunna erbjuda det, förklarar Malin som jobbar ideellt under tävlingarna.
Totalt räknar hon med att hon lägger cirka 20 till 25 procent ideell tid på ridklubben utöver sitt arbete som ridskolechef.
– Det krävs för att verksamheten ska fungera. Det är brist på ridlärare och idag vill ingen jobba om man inte får betalt för allt. Så fungerar det inte i en förening, där behöver vi alla hjälpas åt.
Nyfikna, sociala hästar som trivs bra i sina stora uteboxar.
Utebana, ridhus och tre olika stall samt en egen terrängbana och badplats kan föreningen stoltsera med.
Vilka är era största utmaningar?
– Ekonomin. Vi vill hålla priserna så låga som möjligt för våra ryttare samtidigt som kostnaderna ökar. Utifrån de allt dyrare bensin- och elpriserna har jag nog aldrig varit så orolig som nu.
Samtidigt är hon villig att jobba på i samma tempo för att ridklubben ska fungera på samma sätt som tidigare. Hon är tacksam över att ridklubben har en styrelse och medlemmar som alla jobbar för att ridklubben ska fungera på bästa sätt. Det gör det enklare att prioritera.
– Det viktigaste vi har är hästarna och deras välbefinnande måste vi sätta först. Behöver vi dra ned på kostnaderna ytterligare få får vi dra ned på värmen i sadelkamrarna, men hästarna går först.
Vad är er styrka?
– Kontinuiteten och anläggningen. Här har man samma ridlärare termin efter termin samtidigt som vi tar in andra instruktörer för träningar. Det finns ridhus, paddock och terrängbana. Vi har ett bra förhållningssätt mot varandra och hjälps åt.
Malin håller de flesta lektionens själv. Även barnsektionerna då hon hoppas att ryttarna ska fortsätta länge och vill lära känna dem.
Getterna går lösa dagtid. Getter var ett av de första djurslagen när ridklubben startade