– Vi bodde i Linköping, min man och jag, men längtade ut på landet. Vi hade bott på landet tidigare, när barnen var små, och jag hade dessutom alltid drömt om att bo i ett gammalt hus, berättar Nettan Morén. Vi letade länge, och så dök Borringe Mellangård upp.
Och det var ljuset och slätten som fällde avgörandet.
– Karaktären påminner mycket om Österlen. Det är ett alldeles speciellt ljus över slätten. Och så är det alléerna. Horisontlinjen. Och väderväxlingarna. Det är mest inspirerande att måla när det är mulet, det är då det blir dramatik i bilderna.
Nettan Morén behöver inte ens lämna sin ateljé för att hitta motiven. Det är naturen som inspirerar och här, i gavelrummet på bottenvåningen, räcker det att se ut genom fönstret. Oljemålningarna skapas vid staffliet, men på golvet ligger en stor plast med den senaste akvarellen på. Det är här, på golvet, som akvarellerna kommer till, målade ur minnet.
– Jag målar oftast i stora format och jag tycker att det är begränsande att jobba på ett bord, säger hon.
Borringe Mellangård hade alltså ett fantastiskt läge och motsvarade verkligen drömmen om ett gammalt hus på landet. Här finns 10 hektar hagmark och skog, ett stall med 19 boxar (tomma just nu) och så det gamla magasinet där Nettan Morén snart för första gången har sin utställning i vårens konstrunda på hemmaplan.
Själva huset var långt ifrån perfekt från början och en total renovering krävdes. Det betydde ny isolering, ommålning både ute och inne, slipning av gamla trägolv, nya våtutrymmen. De gamla korkmattorna revs bort liksom hela köket. Varje glasruta och golvplanka i glasverandan framför huset plockades ner. Denna punschveranda används mycket, från tidigt på våren till sent på hösten.
Och inte minst: det blev nödvändigt att skaffa helt nya möbler. De gamla passade inte alls ihop med huset. Det är ursprungligen byggt på 1850-talet och fick en tillbyggnad någon gång under 1900-talet.
– Man måste se husets själ, tycker jag, säger Nettan. Det är den som får styra. Våra möbler var alldeles för moderna. Vi bytte ut det mesta, utom sofforna som fick ny klädsel. Och kristallkronan över matsalsbordet fick jag av mamma på 30-årsdagen.
Ny inredning, men det är ändå återanvändning som gäller i stor utsträckning. De "nya" möblerna är oftast gamla, utvalda för att passa med varandra och med huset. Allt är noggrant utvalt, mycket gammalt och lite nytt. Det som har gått att ta vara på har fått nytt liv. Skivan från det gamla matsalsbordet, till exempel, fick bli en duschvägg.
– Det gäller att se möjligheterna, säger Nettan.
Idag finns inte Nettans man längre, men hon har familj inpå knutarna i alla fall. Äldsta dottern Camilla bor med man och två barn rakt över gården, i flygeln som har fått en tillbyggnad. Thea, 11 år, kommer in till mormor och äter frukost varje skoldag.
– Vi har en sorts generationsboende, säger Nettan nöjt.
Dottern Catrine, bor i Björkeberg med sin familj, det är inte heller så långt bort. Och så finns hundarna Elsa och Greta Kanel, 9 år respektive 18 månader, som intresserat deltar i vår rundvandring i huset.
Ljuset utifrån präglar varje rum i huset och förstärks av färgskalan i inredningen. Trägolven och väggarna är ljusa och nästan ingenstans finns gardiner som hindrar ljusinsläppet. Speglarna, stora och små, är många, de finns i varje rum.
– De ger rymd och ljus, konstaterar Nettan.